De dagliga rutinernas styrka…

”Novembers många ansikten” skrev jag igår! Och först tänkte jag som så – att idag är november-ansiktet svart! Men sen tänkte jag på att jag refererade november-ansiktet till det dagliga vädret – inte till ondskans mörka attribut. ”Ondskan har många ansikten” – så brukar jag både tänka och kommentera ibland, när man exempelvis möts av från vilket politiskt håll ondskan tagit hem sina skördar. Går inte djupare in på detta nu, utan konstaterar bara att ondskans ansikte alltid är svart, oavsett vilket mönster man försöker teckna in i det. Och ibland syns inga tecken alls – där syns bara en ofattbar fasa!   Tänker ofta på att man lever som i parallella världar inombords. En där man gråter och är förtvivlad över ondskan och alla dess konsekvenser – och en där man mår bra i det nu man befinner sig i. Kanske är det en nåd från Gud det också, att man har den här må-bra-sidan, för hur skulle man annars orka leva`? Jag menar nu inte att man ska skjuta allt det svåra ifrån sig, sluta känna med dem som har det svårt, ”gråta med dem som gråter” osv… Men tror det är viktigt att inte gripas av panik, eller bara sätta sig ned och låta maktlösheten förlama sig.   Har själv många gånger hämtat både styrka och tröst i dagliga rutiner. Att tvätta sin tvätt, vattna sina växter, gå på ICA och handla… Ja, ni vet, allt det där som gör att livet känns som vanligt – lite grand ändå, trots allt. Även om det idag känns svårare än vanligt att hitta den rätta balansen!