Nej, jag åt inte allt det där till frukost förstås! Bara ett foto som dök i mitt mediabib, från en dag då jag kom hem från ”Bondens egen marknad”. Det blev som vanligt bara en enkel kopp kaffe, och en ost-knäcke-matta. Fast idag sken inte solen in genom fönstret. Persiennerna var inte ens uppe, utan golvlampan i kökshörnet fick stå för ljuset. Morgonfilen kommer senare, en bit in på förmiddagen. Mannen säger att jag är som en hobbit med en second breakfast. Vilket för övrigt knappast är så intressant att berätta, men nu gjorde jag det – ändå! ”För övrigt”, skriver också Paulus i ett NT-brev, och fortsätter med lite djupare innehåll än mina frukostrader –  ”… allt som är sant och värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska och uppskatta, allt som kallas dygd och förtjänar beröm, tänk på allt sådant.” Av någon anledning dök den här meningen upp i mina tankar, när jag slog på datorn idag. Och jag tänker, att tänk om allt sådant fick uppfylla allas våra tankar, och alla andra tankar – då skulle ljus bryta fram mitt i novembermörkret. Även då himlen är gråaste grå! Men så lär det inte bli, inte i hela vår värld i varje fall… Men får försöka ha det så själv i varje fall – med Guds hjälp!  Nu ska jag fortsätta jobba, med förhoppningsvis rätt sorts tankar i mitt sinne…

Tillhör inte dem som ständigt klagar på grå november! Men en dag, eller vecka som denna så tänker jag – tänk om man inget visste om våren! Eller om knoppning och sommarens slösande blomsterprakt. Att den förändras och förgår… Eller att allt vore som över då jag snart kan få se snöhöljda grenar då jag tittar ut genom fönstret. Oavsett vackert eller ej… Men nu vet jag… Annars skulle det nog kännas liite konstigt! 

Denna dagen ett liv – så sa han farbror Melker! Och sen gick allting så fel, den ena saken efter den andra… Men allting slutade bra ändå, därför att han hade en förstående och kärleksfull familj runt omkring sig… Denna dagen ett liv – ja, så skulle man kanske tänka för var ny dag som kommer. Och om jag nu tänker att just den här dagen har varit ett liv (som snart är slut) så har det just inte hänt något särskilt i detta mitt liv. Jag har mestadels jobbat på på kontoret, fått en del gjort som skulle ha varit gjort ett tag… Och precis som farbror Melker så lagade jag fisk till middag. Men jag saltade inte så mycket som han, utan fick den ganska lagom, tillsammans med citron och några andra goda kryddor.  Tänker på sommarens vackra dagliljor, som bara varar en endaste dag innan de vissnar och dör. Tänkte lite särskilt på det i somras. För trots att de då blommade ovanligt rikligt, blev de till en påminnelse om hur förängligt livet ändå är mitt i ett grönskande och blommande överflöd. Så glad ändå över alla nya knoppar jag såg, som bar budskap om nya blommor – nytt liv – nästa dag, och nästa igen… Och ja, jag vet – nu finns där bara några vissnade blad som ligger på marken. Men nere i marken bidar livet… Denna dagen ett liv… För att återgå till dagens liv, så kanske det inte var särskilt spännande, men lugnt och tryggt ändå! Och det är väl värt ganska mycket – ändå!

”Novembers många ansikten” skrev jag igår! Och först tänkte jag som så – att idag är november-ansiktet svart! Men sen tänkte jag på att jag refererade november-ansiktet till det dagliga vädret – inte till ondskans mörka attribut. ”Ondskan har många ansikten” – så brukar jag både tänka och kommentera ibland, när man exempelvis möts av från vilket politiskt håll ondskan tagit hem sina skördar. Går inte djupare in på detta nu, utan konstaterar bara att ondskans ansikte alltid är svart, oavsett vilket mönster man försöker teckna in i det. Och ibland syns inga tecken alls – där syns bara en ofattbar fasa!   Tänker ofta på att man lever som i parallella världar inombords. En där man gråter och är förtvivlad över ondskan och alla dess konsekvenser – och en där man mår bra i det nu man befinner sig i. Kanske är det en nåd från Gud det också, att man har den här må-bra-sidan, för hur skulle man annars orka leva`? Jag menar nu inte att man ska skjuta allt det svåra ifrån sig, sluta känna med dem som har det svårt, ”gråta med dem som gråter” osv… Men tror det är viktigt att inte gripas av panik, eller bara sätta sig ned och låta maktlösheten förlama sig.   Har själv många gånger hämtat både styrka och tröst i dagliga rutiner. Att tvätta sin tvätt, vattna sina växter, gå på ICA och handla… Ja, ni vet, allt det där som gör att livet känns som vanligt – lite grand ändå, trots allt. Även om det idag känns svårare än vanligt att hitta den rätta balansen!

Och sen kom frosten – och små oansenliga blomställningar och vissna blad, fallna till marken, gnistrar i det slösande solskenet (ja, det var igår). Och med risk att låta tjatig, så känns Predikarens ord åter så aktuella – ”Allt har han gjort skönt för sin tid”! Även om novembervädret såg lite annorlunda ut i hans klimat där han satt och skrev. Men säkerligen var det vackert där hos honom också – för några tusen år sedan. November har så många ansikten, väder om man vill kalla det så! Och jag är så gärna här idag, i vår tid och vårt klimat, och ser in i minspelets alla olika växlingar – lite bildlikt talat! 

Det blir så lätt inne med november! Och när man tänker på det, hur kan det annat än vara så – ändå! Men ute drar skyarna förbi, på sina olika sätt. Och jo, det är skönt att vara därute bland dem ibland – också! 

Att ha en åsikt, visst har man väl det för det mesta – om det mesta i varje fall. Men sen ibland så kan åtminstone jag komma på mig med att inte veta vad jag tycker. Ibland kan det få mig att känna mig lite förvirrad. Men sen ibland så tänker jag att det kanske inte är så konstigt om jag inte vet vad jag tycker om allt. Det kan ju krävas både faktakunskaper och tid att tänka över det hela.Sen ibland så funderar jag över om den åsikt jag har verkligen är den som bottnar i mitt innersta. Eller om jag hört den så många gånger, eller av dem jag känner väl eller ser upp till, att jag gjort den till min av bara farten. Det kan vara bra att tänka över ibland kanske. Men ibland kan det också göra att man blir som lite förvirrad…Ibland är det så skönt att bara vara – och känna hur tankarna lägger sig till ro, från alla åsikts- och andra tankar! I varje fall någon liten gång om dagen… 

Tänker ibland på hur det fixas och ordnas med foton och inlägg, så allt ser så fint ut som möjligt. Visst är det vackert med vackert, men själva vardagsnära livet är ju som inte alltid fixat och klart. Det är ju oftast som alltid mitt uppe i någonting. Skor som behöver putsas, växter som ska planteras, nystrukna dukar man inte hunnit plocka undan… Några öppnade nötpåsar, travar med böcker och tydliga tecken på att glasögonen just har putsats.   Och så i köket en ostrukturerad anslagstavla och en stor diskmedelsflaska tronande till allmänt beskådande. (Vem har förresten sitt diskmedel prydligt undanstoppat dagligdags?) Bara för att nämna några exempel! Och visa prov på ögonblicksbilder, hur livet kan vara när det ingalunda är perfekt men ändå trivsamt! När allt inte är fixat och klart att visas upp på något sätt, utan visar att man själv lever, rör sig och är till – mitt i själva vardagsnära livet!