Jodå, de var där idag också, änderna! Om än inte så många som igår, och det var lite mer dis framför solen och nog lite senare på eftermiddagen jag var där, jämfört med igår! Men sparkföret var lika perfekt, och vattnet porlade så fint i Tvärån, mellan lite tunna isflak här och var! Och snön låg så vacker och vit bland kala träd på sidorna. Precis som jag nämnde i morse att det blir nog fint idag också! Det blev också!
Träffade på några änder…
Träffade på några änder igår – och så glad jag blev! Nästan så att jag blev förvånad över hur glad jag blev över något så vanligt som änder!
Tror det var årstiden, och att jag inte tänkt på att jag skulle träffa på några. Visst kan man bli glad över allt det vackra vintervita, bäcken som porlar och skuggornas lek över snön. Men så ser man något som lever och det blir genast intressantast av allt. Åtminstone är det så för mig! För övrigt var sparkföret perfekt! Det var jag förstås också glad för – och att eftermiddagssolen låg så fint över Tvärån med omnejd! Tror det blir en fin dag idag också!
Och det blev morgon…
Sakta dalar… det mot vår!
Nöjd med snöhögar…
Medan sörlänningarna delar sina knoppande vårblomster, delar jag våra snöhögar och vintermotiv. Och känner mig ganska nöjd – ändå! ”Jag har lärt mig att vara nöjd med det jag har” skrev Paulus i sitt brev till Filipperna. Fast han talade förstås inte om vädret och årstidsväxlingarna, utan om att kunna leva såväl enkelt som i överflöd. Ett ganska intressant förhållningssätt det också, och lite mer djupgående än att trivas med vädret. Men jag lånar ändå hans ord även om det kanske haltar en smula. Och jodå – kan vara nöjd även gråmulna dagar. När jag tog bilderna för ett par dag sen sken solen så fint och lyste upp miljöerna. Det ska den nog göra snart igen! Och våren ska nog knoppas så småningom här också! Det tvivlar jag inte på för ett ögonblick! Har ju min erfarenhet att falla tillbaka på…
Lövklätt eller avskalat…
”I pilträden som där vore…” Tänker osökt på de där orden från Psaltaren, när jag kommer förbi pilträden på gårdagens tur med sparken. Så vackra står de där även nu, fast avklädda sina löv mitt i den glittrande vita snön. Och bänken – ja, den står där fortfarande, lite som en påminnelse om att det även nu finns en vila att tillgå. Fastän vila många gånger kan ligga på ett annat plan än att slå sig ner fysiskt på en bänk. Att låta tankarna få ro från tillvarons mångahanda. Kanske i kombination med att låta blicken vila på vad vackert man ser – ofta finns det helt nära – och låta Skaparen av allt det vackra vidröra, den ibland trötta själen. Snöfält eller sommaräng, lövklätt eller avskalat. Marken de växer på är densamma! Nu står det inte längre att pilträden ”voro” i den här Psaltarpsalmen. Det står som bara ”Där i pilträden hängde vi våra harpor”. Och det är väl bra att man förenklat språket så det blir lätt att läsa och ta till sig. Nu handlar ju inte den här psalmen, Psalm 137 i Bibelns Psaltarbok, egentligen inte om pilträd, utan om ett bortfört folk som var alldeles för ledsna för att kunna sjunga sitt hemlands sånger. Så att man därför hängde upp sina harpor i några träd som stod där. Lite grand tänker jag då att det var fint ändå att där stod några träd – vackra pilträd. Lite krasst kanske att tänka så, men det är ändå något så vilsamt med träd. Det må vara sommar, som vintertid!
Den tid då det snöar som mest…
Måndagsmorgonvyn från köksfönstret… Men sen kom traktorn och börjde forsla bort. Och den vackra vita snön var alls inte så vacker och vit längre. Men flera högar skymtar i ”fjärran”. Jodå – visst är jag glad för traktorer, som forslar snö! Tänka sig bara hur det annars skulle bli! Men en liten plätt där ingen behöver gå, får ännu vara vit och vacker…Tills det töar och man så småningom kan eftermiddagsfika och ”frukta” på trappan i vårsolens värmande strålar. Mitt bland det gamla knoppas nya bladknoppar. Bara man ger sig till tåls så blommar det för fullt! Och till dess.. Ja, till dess så är det bara februari – och mars! Den tid då det oftast snöar som mest Det får man tåla… Inne på fönsterbrädan blommar orkidéerna – som degjort sedan jul! ”Januari börjar året. Februari kommer näst…” Så ock i år!
Det här med vardagsrumsbord…
Det här med vardagsrumsbord – det blir lätt lite rörigt! I synnerhet vid det bordet som jag själv sitter mest! Nåja, tänkte städa upp ikväll under ”Antikrundan”. Så det ordnar sig nog! Fast jag hade förstås tänkt läsa i böckerna som ligger där, söka upp saker i pärmarna, kopppla av med ett korsord och äntligen få det att bli av skriva några vykort. Sådana här som man skrev förr i världen, och hoppas några blir glada att för omväxlings skulle få ett sådant. Fast de här gamla korten är lite finare än dem jag har – förstås! Tillbaka till borden har mannen lite mindre på ”sitt”. Och så har vi ett tredje också, där sitter vi aldrig, lägger bara ifrån oss lite saker ibland. Och det måste man ju också kunna göra…
Finlirs-tankar…
Det här med finliret, att putsa och putsa för att få allting perfekt! Visst försöker man – men man kommer ju ändå aldrig fram! Så frågan är – ska man ändå fortsätta att försöka? Kanske handlar det om hur man gör det, och vilka känslor man har under vägen. Om det mynnar ut i ett ständigt misslyckande – ja, då är det förstås inte så bra. Men om man ändå är som nöjd, med de förbättringar som ändå görs, så är det ju kanske ganska bra ändå! Eller ännu bättre kanske, om man kan känna sig nöjd ändå! Med livet, med dagen, med att ”man rör sig, lever och är till” som det står någonstans i Den Heliga Skrift! Eller som Paulus skriver i ett av sina brev att han lärt sig att vara nöjd i de omständigheter i vilka han är. Hum – det kan ju vara något förstås. Att Paulus inte därmed menade att man skulle slå sig till ro i någon vrå av världen vittnar hans livsberättlese om! Så – jag jobbar vidare, och försöker göra mitt bästa av de arbetsuppgifter jag har under dagen. Och kanske också städa upp några vrår av både kontor och hem – om jag kommer mig så långt. Kanske får det bli imorgon… Sen själva ordet finlir – vad står det egentligen för? Ja, enligt synonymer.se är det ett vardagligt ord, vars egentliga betydelse är ”elegant spel där man ger akt på detaljerna (i sport, musik teater); (bildlig betydelse, allmännare) elegans, noggrant detaljarbete”. Funderar på om jag riktigt förstått själva ordet rätt. Men fastnar för orden elegans och noggrannt detaljarbete. Det ska jag försöka fortsätta med idag, nu på momangen…
Längtans vita blomma…
Det är något speciellt med vitsippor. Dess vita renhet, med små färgskiftningar. Vittnar om sin Skapare – likt alla sina blomsterfränder… Nej då, det är inte så att jag toklängar. Men lite har jag börjat längta ändå. Fint att ha några foton sparade, som man kan se på tills vidare! Och snart kommer även krypen…
Men fram till dess får jag nöja mig med vinterns vita, frusna skönhet! Och den är ju ganska så fin – den också! Också ett vittnesbörd kanske – på sitt sätt!