Finlirs-tankar…

Det här med finliret, att putsa och putsa för att få allting perfekt! Visst försöker man – men man kommer ju ändå aldrig fram! Så frågan är – ska man ändå fortsätta att försöka? Kanske handlar det om hur man gör det, och vilka känslor man har under vägen. Om det mynnar ut i ett ständigt misslyckande – ja, då är det förstås inte så bra. Men om man ändå är som nöjd, med de förbättringar som ändå görs, så är det ju kanske ganska bra ändå! Eller ännu bättre kanske, om man kan känna sig nöjd ändå! Med livet, med dagen, med att ”man rör sig, lever och är till” som det står någonstans i Den Heliga Skrift! Eller som Paulus skriver i ett av sina brev att han lärt sig att vara nöjd i de omständigheter i vilka han är. Hum  – det kan ju vara något förstås. Att Paulus inte därmed menade att man skulle slå sig till ro i någon vrå av världen vittnar hans livsberättlese om! Så – jag jobbar vidare, och försöker göra mitt bästa av de arbetsuppgifter jag har under dagen. Och kanske också städa upp några vrår av både kontor och hem – om jag kommer mig så långt. Kanske får det bli imorgon… Sen själva ordet finlir – vad står det egentligen för? Ja, enligt synonymer.se är det ett vardagligt ord, vars egentliga betydelse är ”elegant spel där man ger akt på detaljerna (i sport, musik teater); (bildlig betydelse, allmännare) elegans, noggrant detaljarbete”. Funderar på om jag riktigt förstått själva ordet rätt. Men fastnar för orden elegans och noggrannt detaljarbete. Det ska jag försöka fortsätta med idag, nu på momangen…