En stunds äppleblom…

Bara runt en vecka sen var det jag tänkte, att nästa gång jag går förbi har de slagit ut – äppleblommorna. Vilket de gjort på ett överflödande sätt, fyra dagar efteråt. Och sen igår, efter fyra dagar igen, så dalade kronbladen stilla ner mot gräsmattan där redan en mängd av dem redan låg. Men visst fanns där fortfarande en mängd blommor kvar uppe i träden, till och med knoppar… Och för bina fanns uppenbarligen gott om föda att hämta! Men ändå – så snabbt går några äppleblommors uppgång och fall.  Fast det här var ju trots allt bara början, för sedan kommer ju frukten – i sinom tid!  Med risk att låta tjatig, så sa han ju så Predikaren –

”Allt har sin tid,
allt som sker under himlen
har sin stund.” (Pred 3:2)  

Och nog kan det ordet passa här, att det varit äppleblommornas stund. Sen nämner Predikaren evigheten, men då handlar det om våra hjärtan. ”Allt har han gjort skönt i sin tid. Också evigheten har han lagt i människornas hjärtan.” Och sen lägger han till; ”Ändå kan de inte förstå Guds verk, från begynnelsen till änden.” (Pred 3:11) Nej, helt lätt är det knappast, det kan man nog medge…