Taggigt eller vänligt, surt eller sött…

Taggighet eller vänlighet? Surt eller sött? Man har alltid ett val, kan jag tänka, om hur vi bemöter varandra. Lite intressant kan jag tycka att när Paulus skriver att vårt tal ska vara kryddat med salt, så skriver han samtidigt att det ska vara vänligt. Hmm… samtidigt? Det tål att tänka på; ”Ert tal ska alltid vara vänligt, kryddat med salt, så att ni vet hur ni ska svara var och en.” (1 Kol 4:6). Sen läste jag om tungan i Jakobsbrevets tredje kapitel nu på morronen. Och där fanns mycket att tänka på, om hur mycket både ont och gott vi kan förmedla genom vår tunga. Men också om hur viktigt det är med vad vi låter vår tunga styras utifrån. Ungefär så och mycket mera… Tror jag får lov att läsa det kapitlet igen, senare under dagen!