När tuppen gal…?

Av , , Bli först att kommentera 2

Får bli lite matbrödsbak skriver någon på facebook! ”Låter gott” kommenterar någon och fortsätter ”Jag ska ta en tupplur”.

Typ samma sak, eller…? Nej, men lite trevligt småprat kort och koncist, som hemma vid köksbordet. Kanske är det så som fb egentliten är tänkt, så varför krångla till det? IMG_0360 Själv har jag bakat pepparkaksmuffins och julrulltårta med pepparkakskrydda. Men det berättade jag inte på facebook. Men nu råkade jag nämna det här, så då blev det berättat ändå. Om det nu kan glädja någon, eller varför man nu berättar. IMG_3992 Någon tupplur tog jag dock inte! Den är det tid för snart istället – natten igenom. Undrar förresten varför det heter tupplur om man sover på dagen, det är väl tidigt på morgonen som tuppen gal? Som den där allvarligaste gången vid Jesu rättegång, då Petrus hade förnekat sin mästare och käraste vän. Fastän han bedyrat att han aldrig skulle göra det. Men sen så blev han rädd och glömde bort det! IMG_7967 Kan undra om Petrus alltid tänkte på det sedan, så snart som han hörde en tupp gala. Men hur som helst så slutade det hela lyckligt, då Petrus fick förlåtelse för sitt svek. Och blev väldigt frimodig. Men det är som det brukar heta, en annan historia – även om det hör ihop! IMG_4889 IMG_4886 

”När Adventets konung drar in…”

Av , , Bli först att kommentera 1

IMG_1938 IMG_1929 Adventar lite mer sakta i år än jag brukar. Det mesta i Första-Advents-lådan ligger fortfarande kvar, och får kanske komma upp allteftersom. Inte så att jag på något sätt är less på Advent, men känner bara inte för alltför mycket pynt och krusidull bara. Jodå, nog gillar jag lite lagom, och stämningen som blir med stjärnor, ljusstakar och stämningsfull musik. IMG_1931 IMG_1937 Men gillar, kanske minst lika mycket, Nils Bolanders lite mer kärva Adventsdikter. De skär liksom igenom glittret och når in till hjärtedjupen. Som i dikten ”Advent” (ur Valda dikter, 1952);

”När Adventets konung drar in i vår mitt på sin åsneritt, då måste det skära en blodröd revelj igenom vår helg… Då var det som rymden av tordön skalv under kyrkans valv och en flammande soldröm får stämma och i hjärtana bränt: Advent! Advent! …

”Si, din konung går in i ditt hjärtas cell adventsaftonskväll. Och bojorna brister kring hand och fot, när du tar honom mot…”. Lite ålderdomligt språk – förstås! Men visst förstår vi! IMG_1958 IMG_1955

Arkiv
Sidor