När det gror…

Det är något speciellt när det gror. Även om det är fel saker på fel plats som gror…   Lite lök som växer iväg i köket är lätt att tåla, för att få uppleva glädjen att se något växa. Särskilt så här framåt vårkanten. Just det här att det bara växer på, utan att man gör någonting alls. Som när det kommer att gro därutanför rutan, där snön för tillfället ligger tämligen djup. ”Av sig själv ger jorden gröda…” för att citera Jesu ord från Markus-evangeliet. Gläds i tanken att den dagen kommer, men känner mig ganska nöjd med den stund som är. Tids nog kommer våren…  ,,, men just nu är jag nöjd som det är. Även om löken kanske är bäst utan att gro, eller att växa, rättare sagt. Att gro är väl når frön slår rot nere i jorden – för att vara lite mer exakt!