Satt några frön! Jo, jag vet – skulle varit gjort för länge sedan, 8 veckor innan utplantering står det på påsen. Men så fick det bli! Sen återstår att se om det blir något av det. För till råga på allt var påsen från förra året, men något litet frö kanske gror – ändå!
Flyttat och sorterat lite böcker…
Flyttat en sektion med böcker ett par trappor ner till nere-kontoret… Sorterat bort en del av dem till ge bort och så! Jodå, många av dem är bra – riktigt bra till och med. Men om man inte läser om kan gärna andra få glädjen att läsa dem! För övrigt så hade vi soppa och våfflor till middag… Fanns mkt gott hemma att stoppa i soppan och kryddningen blev superb! Våffeljärn har vi numera tacksam nog ett dubbelt, så gräddningen går ganska snabbt. När vi stängde av tjöt brandlarmet, brukar göra det nu och då. Skönt att veta att det fungerar, även om matron innan det tystnar inte blir så särskilt stor… Tillbaka till boksorteringen blev det en ganska stor hög jag fick lust att läsa om. Och som får komma upp igen till den våning de var från början. Men denna gång till böcker att läsa (snart?) hyllan!
En bön för varje ny dag…
Sätter på datorn, där jag möts av det böne-foto jag lagt in… En bön för varje ny dag! Går in med mitt kodord, där jag som bakgrundsbild just nu har en blommande krokus, foto från ett tidigare år… Så glad att kunna styra mina första synintryck på min datoriserade arbetsdag. Jodå, jag byter bilder ibland, Men böne-fotot är från en tavla i hallen, så den är permanentad dår, och jag blir påmind och glad då jag ser den. Och krokusen, ja – den påminner om den vår som är på väg – även i år. Och som kylan till trots, man vet att inget kan hejda. Också något att vara glad åt…
Fika på trappan…
Nog går det att fika på trappan, det är ju sol, fast kylan biter. Scillan kikar försiktigt fram i fjolårslövet… … flugor och myror har börjat vakna, och en nässel-fjäril kom inflygande i köket. Nåja, den sistnämnda satt på ett frimärke förstås – än så länge! På vinrankan, vars grenar skuggas på den solvarma väggen, kan man börja ana små bladknoppar. Och som ofta med skuggor kommer tanken att skuggor är tydliga tecken på sol. Våren må dröja i kylan, men varje enskild dag kan bjuda på så mycket – om man lär sig att se och ta emot vad tillvarons detaljer och ögonblick har att ge!
Plockar bort påsksaker…
Plockar bort påsksaker… Utan något större vemod, en vecka räcker fint, det är ju bara saker! Påskens verklighet finns ju hur som helst kvar, inristad i mitt hjärta för alltid och för evigt! För övrigt så har jag gjort lite småtavlor av gamla bokmärken… …bakat saffransmuffins, som blev sådär… Men ett påskfika är ju aldrig fel, och inte heller att ha något att plocka fram ifrån frysen…
Stilla veckan – eller hur var det nu?
Så var vi där igen! I ”Stilla veckan”!
Hur stilla den nu är och kan bli…
Tänker på att särskilt stilla var det inte den här veckan som vi ska minnas tillbaka på. I varje fall inte för Jesus. Tvärtom så var det väldigt mycket som hände hela veckan. Från det att Han red in i Jerusalem tills Han uppstod igen efter döden en vecka senare. Så kanske man skulle kalla den för aktiva veckan kanske? Eller stökiga veckan som någon kallade den i en artikel jag läste. Om man vill minnas riktigt hur det var! Men att begrunda vad som hände där för länge sedan och som vår Frälsning bygger på – än idag, tänk ändå – kan vara nog så viktigt! Betyder förstås inte att man behöver vara stilla i fysisk bemärkelse. Men väl inombords! Som man kan vara på en och samma gång – jo, faktiskt!
Och under fjolårsgräset och sista snön spirar våren och vittnar om liv, mitt i det kaos som råder i världen. Tänker på vad som står i Psaltaren 48:15 att ”Han ska leda oss bortom döden”. Så skönt det känns att tänka på!
Våren tassar i fjolårsgräset…
”April har knopp i håret, skrev hon Elsa Beskow. Och jodå, nog har man förstått att det är läget söderöver. Och innan månaden är slut lär det vara så här uppe också, fast det just nu är mest bladknoppar som gör sig gällande. Men mark och stenar börjar synas lite mera, och man kan ana att våren lurar bakom knuten. Det är inte så dumt det heller, och vem kan väl ”förakta den ringa begynnelsens dag” för att citera profeten Sakarja. Även om han sa det i ett annat sammanhang, då det gällde att bygga upp Templet i det forntida Israel. Så – det må gå lite sakta, men ser med tillförsikt fram mot den vår som tassar där ute i än så länge i fjolårsgräset, tillika löven.
Plockat fram en vårtavla…
Plockat fram en vårtavla. Det är ju lite den tiden nu! Även om gräset knappast är grönt där utanför. Och några höns har vi inte heller. Mer än på foton och påsksaker. Ett par stycken av de sistnämnda har hittat fram allaredan. Fast burkarna i bakgrunden är året-runt-burkar, i varje fall hos oss. Liksom kärnan i påskens budskap. Att Jesus dog för att försona oss med Gud, och somt räcker en hel evighet…