I humlornas tid…

Av , , Bli först att kommentera 2

IMG_4243Det här med att humlor inte borde kunna flyga är som säkert många förstått bara en myt. De är istället väl designade för att kunna göra det. Humlans vinge liknar ett helikopterblad, vars form och rörelsemönster skapar en luftvirvel precis ovanför vingen och ger upphov till ökad lyftkraft…

…Utifrån vad forskningen känner till idag är att humlor borde kunna flyga – riktigt bra dessutom! Och nu är dom här! Jodå, visst har de varit här ett tag redan, men just nu känns det som om de är ännu mera nu… IMG_4272IMG_4269IMG_4275 IMG_4253IMG_4257

Mer info i länken om hur myten om att de inte borde kunna flyga uppkom – http://www.dinosaurier.nu/nyheter/humlor-flyger-0

IMG_4239IMG_4240

En sten på marken…

Av , , Bli först att kommentera 3

”En sten på marken Ska man inte förakta Den har också en himmel Bara vi ger oss tid!”

(Bo Setterlind). Vet inte vad för sten Setterlind såg framför sig – bokstavligen eller i sina tankar – när han skrev den där lilla dikten. Kanske var det en vanlig gråsten, som vi brukar kalla dem. Men som när vi tittar närmare kan vara nog så vackra, och ibland mer ovanliga än vad vi ser vid första anblicken… IMG_3480 Kanske var det en med insprängd kvarts, i form av bergskristaller, och andra vackra mineraler. Det kommer vi aldrig att få veta, och är inte heller så viktigt. Inte heller vad han exakt menar med himmel. Budskapet med vad han vill få fram är ändå ganska tydligt. Att det i det till synes enkla och ofta förbisedda kan rymmas en oändligt större och underbarare verklighet än vad vi trodde vid första anblicken. Så tolkar i vilket fall som helst jag det. Och noterar att det ryms ganska mycket himmel, bara i vår lilla mini-trädgård. IMG_3586IMG_3587IMG_3159IMG_6998

Det här med att ”juni blommar mest”…

Av , , Bli först att kommentera 3

Börjar nästan tro att Elsa Beskow hade rätt, med att ”juni blommar mest”! P1030597P1030595 Även om jag inte riktigt håller med om att det även skulle gälla maj, som hon skrev i sin ramsa. Må vara att mossfloxen och syrenen nu börjar falna, åtminstone i vår trädgård och marken ligger full av nedfallna syrenblommor. Men blommar gör det förvisso för fullt, både hos och runtomkring oss… IMG_4120IMG_4181IMG_3804 Sen det här med ”knopp i håret” stämmer ju på ett sätt, både nu och framöver, och inte bara ”mars, april”. Men jodå, jag förstår att hon menade i stort, att hela naturen vaknade till liv och började knoppas. (Även om mars i mångt och mycket är en vintermånad här i vår stad och vårt landskap.) IMG_4114IMG_4115IMG_4135 ”Att det växer” brukar grannen ofta säga, med ett smått förundrat tonfall. Och jag håller med honom – visst förundras man på nytt hela tiden, även om man ser det hända månad för månad, år efter år. ”Av sig självt bär jorden grönda” sa Jesus i en liknelse. Då gällde det den gröda som bonden sått och sedan bara kunde vänta på att den växte och mognade. Som alla bären vi just nu ser mitt i sin mognadsprocess… IMG_4136IMG_3901IMG_3905IMG_3763 Det blir så lätt att tro att Gud står för själva livet! IMG_4169IMG_4160IMG_3951IMG_3353IMG_3955

Gör knappast ont när knoppar brister…

Av , , Bli först att kommentera 3

Nej, det gör knappast ont när knoppar brister…IMG_4124IMG_4133IMG_4122 Inte hos knopparna, och definitivt inte hos mig – snarare tvärtom. Som när man kommer ut på morronen och regndropparna ligger tunga på knoppar som vuxit till under natten, på väg att vecklas ut i sin skönhet… IMG_4119 Det är konstigt det där, hur en versrad kan bli så flitigt citerad, långt efter det att den skrevs. Karin Boye hade det självklart svårt när hon skrev de där raderna, om hur ont det gjorde. Men nu handlade det ju om henne och hennes livssituation. Och egentligen inte alls om växter. (Men man kan ju ana att hon skrev det om våren.) Men nu används den här raden i alla möjliga sammanhang, och så kanske inte Karin B hade tänkt. Men hon blir ju hågkommen förstås, men det kanske inte heller var viktigt. Och kanske inte alla som hör eller citerar den där raden ens vet att det var hon som skrev den. Lite sorgligt kan jag tycka…

IMG_4113IMG_4116IMG_4117IMG_4133IMG_4127

Humlor, mitt-sommar och Johannes…

Av , , Bli först att kommentera 3

IMG_4072 En midsommarhumla, kantänka? Fotade igår i varje fall! Och så en som man kan tro bjuder upp till dans, fast den fotade jag för några dagar sedan. IMG_4037 Är annars inte så mycket för midsommardanser, små grodornas och sån´t. (Men visst – andra får gärna gilla.) Men gillar mitt i sommar-sommarens grönska och blomster. Och alla humlor och andra bevingade vänner och kryp. IMG_3994IMG_4082IMG_4019IMG_3962IMG_4074 Och så minns jag förstås Johannes Döparen, som vi firar Midsommaren till minne av. Han som var den Högstes profet och sa när han såg Jesus komma gåendes där vid stranden av Jordan – ”Se Guds Lamm som tar bort världen synd…”. Det vill jag aldrig glömma! IMG_7734IMG_1067IMG_4010IMG_3468

”Med vishet har du gjort dem…”

Av , , Bli först att kommentera 6

”Med vishet har du gjort dem alla…”. Tänker ofta på den där versen från Psaltaren, vid den här årstiden så rik på allehande kryp…IMG_3847IMG_3877IMG_3908IMG_3896IMG_3934 Nu handlar ju versen inte specifikt om en massa småkryp, utan om skapelsen i stort, att jorden är full av vad Gud har skapat.”Hur mångfaldiga
 är inte dina verk, Herre !
 Med vishet har du gjort dem alla,
 jorden är full av vad du har
 skapat
” (Ps 104:24). Och tar även med alla havsdjur som exempel – ”Där är havet, det stora och vida,
 med ett oräkneligt vimmel av djur, 
 både stora och små….” (vers 25). IMG_1056P1030007

Men tycker den passar så väl in på alla småkryp – också!  IMG_3764IMG_3921IMG_3868IMG_3720IMG_3859IMG_3227

Bär som mognar hemligt…

Av , , Bli först att kommentera 2

IMG_3763Tänker spontant på en rad i en dikt av Ylva Eggehorna – ”…och körsbären som mognar hemligt” – när jag ser bär som mognar fram på gårdarna mellan hyreshusen mittimot oss. Nu är det inte just körsbär, och kanske inte hemligt heller. Men det är så där lite oväntat, särskilt för mig som inte rår om dem, utan bara råkar se dem…  IMG_3755IMG_3692 IMG_3759 Så vackra är de, även under mognadsprocessen. Precis som så mycket annat kan vara det just när det mognar fram, vilket vi kanske lätt glömmer, i vår iver att se det färdiga resultatet.   IMG_3774IMG_3757 Och så den där dikten av Ylva Eggehorn, den är också så fin! En dikt skriven i sommartid…”På väg mot Sörängen” heter den!
Här är hela –
”Vart jag än går i din sommar:
försoning i dina spår
Ängsullens vita nystan i dunklet
och lysmaskens gröna tråd
och körsbären som mognar hemligt:
Allt är en väv av nåd
där man går.
Smörblommor överröstar
smärtans ensamma strån.”

IMG_3759.jpg.vinbärIMG_3759IMG_3762

Så här i försommartid…

Av , , Bli först att kommentera 2

IMG_3440 Moléns syren! Jodå, visst blommar den på nytt igen!  IMG_3438IMG_3481 Med mossfloxen och gerberian samtidigt, precis som det brukar vara. IMG_3477IMG_3411 För övrigt så har jag gjort ett bivattnare, som Naturskyddsföreningen vill att man ska göra. Nåja, jag gjorde dem lite som jag själv tyckte, och hoppas bina ska gilla att dricka ur dom ändå. IMG_3423IMG_3422 Hitintills har jag dock mest sett dem samla pollen, mest från bergsvallmon, om det är i trädgården vill säga. IMG_3447IMG_3448IMG_3449 Dit det idag kom ett par andra småkryp… IMG_3435.jpg.insektIMG_3431 Sen hittade jag några andra småkryp på några lupiner en bit bort, när jag varit och köpt fika till ett styrelsemöte… IMG_3456.jpg.kryp2IMG_3464IMG_3464.jpg.krypIMG_3456.jpg.kryp Och där en humla gömde sig bakom en blomma – sådär brukar humlor alltid göra, sätta sig på baksidan när man försöker fota dem, just på lupin. IMG_3468 En fjäril såg jag  på håll… Och det här var bara lite av vad som hände idag, och bara när man ser på stunderna utomhus. Tänk ändå så rik en dag kan vara, så här i försommartid…    IMG_3435IMG_3424IMG_3444IMG_3457IMG_3471IMG_3383

Att hitta hem…

Av , , Bli först att kommentera 3

”Sparven har funnit sig ett hem och svalan ett bo där hon kan lägga sina ungar…” (Ps 84:4). En vers som osökt dyker upp, fastän den här ungen hunnit liite längre än till boet…

Funderar lite på symboliken och sammanhanget med den här fågelversen och övriga psalmen, med Herren Sebaots altare, gårdar och boningar. Har faktiskt inte tänkt så mycket på det förut, bara tyckt att psalmen är väldigt vacker, och även trösterik.,, P1030387.jpg.sparv P1030394.jpg. fågelunge

”Hitta hem. Är det inte det allt handlar om?” – fick jag som ett svar när jag gick vidare med min fråga. Uumm.. Det lät ju fint!. Det tar jag med mig i min fortsatta läsning av psalmen. Så här börjar den…

”Hur ljuvliga är inte dina boningar,
 Herre Sebaot!
 Min själ längtar och trängtar
 till Herrens gårdar,
 min själ och min kropp jublar
 mot levande Gud.

  Sparven har funnit sig ett hem
 och svalan ett bo
 där hon kan lägga sina ungar:
 dina altaren, Herre Sebaot,
 min kung och min Gud.
  Saliga är de som bor i ditt hus,
 de lovar dig ständigt. Sela
  Saliga är de
 som har sin styrka i dig,
 som har dina vägar i sitt hjärta.
  När de vandrar genom tåredalen 
 gör de den rik på källor,
 och höstregnet täcker den
 med välsignelser.
  De går från kraft till kraft,
 de träder fram inför Gud på Sion.
 Herre Gud Sebaot, hör min bön,
 lyssna, du Jakobs Gud! Sela”

Sen det här ordet sela, det tror jag bara betyder att man ska göra ett uppehåll. Det är ju inte heller så dumt – att göra ett innehåll och låta innehållet sjunka in. I såväl psaltarpsalmer, som i livet självt!

IMG_2418IMG_4398IMG_2665IMG_1617IMG_1067IMG_0589

Arkiv
Sidor