Att hitta hem…

”Hitta hem. Är det inte det allt handlar om?” – fick jag som ett svar när jag gick vidare med min fråga. Uumm.. Det lät ju fint!. Det tar jag med mig i min fortsatta läsning av psalmen. Så här börjar den…

”Hur ljuvliga är inte dina boningar,
 Herre Sebaot!
 Min själ längtar och trängtar
 till Herrens gårdar,
 min själ och min kropp jublar
 mot levande Gud.

  Sparven har funnit sig ett hem
 och svalan ett bo
 där hon kan lägga sina ungar:
 dina altaren, Herre Sebaot,
 min kung och min Gud.
  Saliga är de som bor i ditt hus,
 de lovar dig ständigt. Sela
  Saliga är de
 som har sin styrka i dig,
 som har dina vägar i sitt hjärta.
  När de vandrar genom tåredalen 
 gör de den rik på källor,
 och höstregnet täcker den
 med välsignelser.
  De går från kraft till kraft,
 de träder fram inför Gud på Sion.
 Herre Gud Sebaot, hör min bön,
 lyssna, du Jakobs Gud! Sela”

Sen det här ordet sela, det tror jag bara betyder att man ska göra ett uppehåll. Det är ju inte heller så dumt – att göra ett innehåll och låta innehållet sjunka in. I såväl psaltarpsalmer, som i livet självt!