Allt skönt för sin tid…

Träffade på en humlelik barrblomfluga igår. Eller som den heter på latin ”Eriozona syrphoides”. Nejdå, jag är inte så kunnig, frågade i en insektsgrupp på fb, och fick hjälp med svaret. Så vacker var den, där den flög runt bland olika blommor, och jag funderade lite över vad jag såg – en jättestor blomfluga eller en annorlunda humla? En otvetydig blomfluga såg jag då jag tog fram mina foton. Men humlelik ändå, så långt var det rätt…

Fanns gott om vanliga små blomflugor också….  Pigga och på alerten. Till skillnaden mot flertalet humlor, som vandrade trötta omkring på blommorna, eller satt alldeles stilla. Förmodligen var flera av dem redan döda. Jo, jag vet ju att det är så vid den här tiden. Men det kändes ändå lite sorgligt och fotade inte så många, bara ngra som fortfarande samlade nektar och flög omkring på den ännu blommande ängen, där klinten fortfarande försöker överrösta, men lyckas ändå inte riktigt helt…  ”Allt har sin tid…” säger Predikaren, och det är som bara att acceptera. Och vara glad för allt det vackra som fortfarande finns där…

”Allt har han gjort skönt i sin tid. Också evigheten har han lagt i människornas hjärtan. Ändå kan de inte förstå Guds verk, från begynnelsen till änden” (Pred 3:11).

Så väl det stämmer, att man inte förstår allt det vackra – eller mycket annat heller, för den delen… Det var för övrigt en så skön promenad, mulet och varmt, får mig alltid att må så bra. En orädd skatunge rörde hoppade omkring på väg och gräs  (hoppas den inte var skadad). Granarna skjuter skott nu i sensommartid, och nya alkottar samsas med de gamla. Lindarna bildar små bollar – märkligt, vet inte om jag tänkt på det förut – och rönnens vackra klasar bryter igenom det fortfarande gröna bladverket.  ”Skönt för sin tid…” Det stämmer så väl att det nästan flödar över…