Utan en tom krubba…

Av , , Bli först att kommentera 5

Jodå, jag ställer också fram julkrubbor. Men oavsett om de är enkla så är de ändå ganska väsensskilda från hur verklighetens enkla stall såg ut en gång.

Och – egentligen skulle man väl ställa fram en tom krubba. ”Without an empty manger there could not be an empty tomb”, läste jag just. Utan en tom krubba, ingen tom grav. Texten var kopplad till en bild där skuggan av ett kors föll över krubban. Just så – en tom krubba, ett tomt kors och en tom grav.  Det skulle vi kanske predika lite mer som julens sanna budskap!  

IMG_0528

December är blå…

Av , , Bli först att kommentera 5

 Det här med att försöka fånga en måne… Nåja, inte så lyckat kanske. Men den var så fin i verkligheten där den hängde i sin ny-fas, medan mörkret fortfarande ruvade – för att tala lite med dagens ämne.  IMG_0540 December är blå, säger en vän till mig som har olika färger på, åtminstone vissa månader. Tänkte på det när jag tog en sväng med sparken vid tiotiden idag. Himlen får som en speciell decemberblå färg, ja själva luften känns blå (någon mer som upplever det så?) IMG_0560IMG_0559 Morgonrodnadens alla olika rosa nyanser hade flyktat, och genom träden borta vid Hedlundadungen såg jag solen bana sig väg upp mot en mellanblandad sol och molnig dag.  IMG_0553IMG_0555 Hemma vid vårt hus igen blir jag återigen påmind om hur våren bidar inom syrenens bladknoppar. Visst känns det bra, men den vinter som just nu är får också gärna vara. IMG_0565 Som det står uttryckt fint i en vishetspsalm av Asaf, riktad till hans Skapare – ”Din är dagen, din är också natten, du har skapat ljuset och solen. Du har fastställt jordens alla gränser. Sommar och vinter är skapade av dig.” (Ps 74:17-18) 12764836_947777158637040_8169242855003591074_oIMG_2202

Just så Elsa Beskow…

Av , , Bli först att kommentera 5

”Första söndan i advent är det första ljuset tänt”, stod det i min barndoms adventskalender på första Advent. Och sen stod det likadant övriga advent-söndagar, bara utbytt med andra, tredje och fjärde. År efter år lika, enbart med variationen att sista ordet ibland var utelämnat så man fick fylla i det själv. IMG_0529IMG_1931 Knappast överraskande kan jag tycka så här efteråt, och har inget minne av att hur jag upplevde det på den tiden heller. Det var ju det där med att öppna varje dag, det var ju lite kul, och alltid roligare om det stod med en vers eller om det bara var en bild. Vad det stod på självaste julafton minns jag inte, men där minns jag däremot bilden. Ja – inte exakt hur den såg ut, mer att det var en bild av julkrubban som sådan. Som sig bör på julafton kan jag tycka. IMG_7801 En vers som däremot har fastnat och dyker upp i tankarna vid varje advent- och jultid är den av Elsa Beskow, där hon skriver – riktat till Jesus, ”För att du föddes denna dag har hela världen fest, och därför skulle väl just du bli firad allra mest?”  Just så, Elsa Beskow, den frågan består genom åren… IMG_3970IMG_1904IMG_0528

När det kärva skär igenom…

Av , , Bli först att kommentera 5

Nog för jag gillar den fina stämning som så lätt infinner sig vid Advent. Med ljusstakar och stjärnor i fönstren, och det här lite försiktiga pyntandet, med en sak nu och en annan sak då. Det här med all jul på en gång med gran och allt, är ingenting för mig. Ja, inte för mannen heller, som nästan är mer restriktiv än mig, då det gäller att pynta fram… IMG_198112304081_905589052855851_7854039993945636146_o Sen gillar jag Nils Bolanders lite kärva Jul- och Adventsdikter. De skär liksom igenom glittret och når in till hjärtedjupen. Som i dikten ”Advent” (ur Valda dikter, 1952);

”När Adventets konung drar in i vår mitt på sin åsneritt, då måste det skära en blodröd revelj igenom vår helg… Då var det som rymden av tordön skalv under kyrkans valv och en flammande soldröm får stämma och i hjärtana bränt: Advent! Advent! …

”Si, din konung går in i ditt hjärtas cell adventsaftonskväll. Och bojorna brister kring hand och fot, när du tar honom mot…”. Så hoppfullt, mitt i det kärva.  Lite ålderdomligt språk – förstås! Men visst förstår vi! IMG_9937.jpg.litenIMG_1914

Tankar vid köksfönstervy…

Av , , Bli först att kommentera 5

Köksfönstervy vid Första Advent… IMG_0521 Tänk varje dag så ser det ut som om solen sjunker där bakom trädtopparna – med syrenens överblommade fröställningar i förgrunden. Och ändå så rör den sig inte alls, utan bara jorden som vrider sig. Det är som lite förunderligt ändå. Sen är det ju enbart en tid, nu vid vintertid, man kan följa panoramat från köksfönstret. Jo, sen ser man det ju från en annan vy, och även under längre tid – förstås. Så – nog vrider sig jorden ändå…

  IMG_0522IMG_0523

När syrenerna laddar om…

Av , , Bli först att kommentera 7

IMG_0512 ”Syrenerna laddar om i november…”, skriver Ylva Eggehorn i en dikt, och fortsätter – ”var är din beredskap?”  Tänker på det när jag ser hur både stora och många de är på  syrenen där utanför. Nu när tiden dessutom vandrat in i december… Våren bidar sin tid, vinter och adventstid till trots. Och visst – det är självklart fint det också. Liksom varje dag – ja, varje (som synes) flyende ögonblick är en gåva att ta emot ur Guds goda händer! Och jag frågar mig själv – hur är det med min beredskap? IMG_0511IMG_3938 IMG_0370

Arkiv
Sidor