Om knoppar och vatten…

Medan julen skjuts i bakgrunden, tickar januari på med nya dagar som gryr och slår ut. Blomman på fotot är en knopp som fallit av, men som slagit ut med hjälp av vattnet. Den slog inte ut på en gång, och jag funderade lite på hur den skulle klara sig. Men när jag kom ner i går morse så hade den slagit ut så fint. Tänk ändå – hur viktigt det är med vatten! Kanske någon ser symboliken? Jodå, jag vet – det finns flera. När jag delade bilden på facebook blev det vatten som en bild av Anden, som ett samtal mynnade ut i. Det levande vattnet, som Jesus sa att han skulle ge till den som tror på honom. Men jag tänker också på att människor ibland kan vara som knoppar som faller ur sitt sammanhang. Och som lätt vissnar och till och med dör, om ingen finns runtomkring som stöttar. Kanske att vi ibland kan få vara som vattnet blev för den här knoppen. Eller – kanske vi inte blir det, därför att vi inte såg, förstod eller ens brydde oss. En enkel liknelse, jag vet. Och säkert finns det mer symbolik att plocka fram. Kanske man bara kan se det som dagar, vi antingen tar vara på eller låter gå oss ur händerna. Men hur som helst står blomknoppen fortfarande i en skål  på köksbordet. Och julen har inte bara skjutits åt sidan, utan packats ner i sina lådor. Nåja, i varje fall det mesta. Och januari tickar vidare i vackra, vita  vinterdagar. Något att ta tillvara…