Utslagna blomster – och även blader – i all ära. Men det är något speciellt med knoppar. ”Den ringa begynnelsens dag” i växtriket. Eller ofta dagar då förstås… Exakt vad det speciella består i, vet jag egentligen inte. Kanske att man vet att där finns något mer, något att längta och se fram emot. Förutom att de rymmer så mycken skönhet också förstås. Redan i det knoppande stadiet…
Vävda trådar mot sommar…
”…april har knopp i håret.” Och väver trådar mot sommar! Nu kanske Elsa Beskow tänkte på andra och större knoppar än bladknoppar på en nyponros, när hon skrev sin ramsa. Och visst – nog börjar det komma såväl knoppar som blommor lite varstans även här i Umeå. Tycker det är något speciellt med knoppar, även bladknoppar och fotade dessa just för skönhetens skull i det lilla. (Vassa taggar till trots.) Spindeltråden såg jag först då jag tog fram fotot här hemma. Kanske var det spindeln här på fotot som vävt – kanske någon annan. Den satt hur som helst på en stock helt nära. Den första jag sett i år, så fotade den helt lycklig.
Lycklig också över en sädesärla som vippade omkring. På lite behörigt avstånd, för att fotona skulle bli lite lagom diffusa, men dock… Lycklig också över andra fåglar, som alla björktrastar… … och änder nere i ån. Lycklig också över själva ån, som rörde sig glatt och otvunget i solglittret – fri från isens bojor. Och att åter kunna följa stigen igen invid dess stränder. Så glad också över en hög med nya böcker från veckans besök på PMU. Inte minst denna, skriven av en sann äventyrare (EFS-förlaget 1969). Det bästa jag läst på länge – hela söndagskvällen räddad, om man så får säga.(Även om den inte var i någon egentlig fara.) Och i ”Anta Utmaningen” har jag just läst klart Höga Visan och Predikaren. Ljuvlig poesi och visdomsord som överträffar det mesta… Tillbaka till knoppar i april, så har sälgen kommit ganska långt med sina. Snart lyser det gult upp mot skyn…
En fluga gör ingen sommar – men kanske en fjäril…
En fluga gör ingen sommar, brukar det heta. Men kanske en fjäril? Nåja, sommaren kanske inte landar riktigt än, även om jag såg en nässelfjäril landa idag på gården mittimot. Men lycklig blir man. Det var för övrigt den andra jag såg i år. Den förra var för ett par dagar sen, där den fladdrade iväg över snön. Hann aldrig se vilken art, såg ganska mörk ut. Gillar för övrigt även flugorna jag såg idag, insekter i alla former är välkomna så här års. Såg några aktiva myror också vid roten på björken där flugorna höll till. Dem gillar jag också – samt alla vackra lavar, man börjar lägga märke till på ett nytt sätt nu, när snön smälter undan – undan för undan… Gillar även läsningen i ”Anta utmaningen”, där förbundsarken nu förts in i Jerusalem under dans och stort jubel. Nu börjar det bli dags att bygga templet… Men så här snabbt gick det inte till i verkligheten – förstås. Men hur som helst finns det mycket att gilla… Oavsett!
Bästa trappfika-tiden…
Bästa trappfika-tiden just nu om eftermiddagarna… Och trottoarer och gator börjar bli bara, så man kan gå lite längre utan halkrisk. Kom mig mer eller mindre ner till Tvärån idag… Visst ligger snön ganska tjock runtomkring, men snart är den borta – tro mig! (Grannen sa idag att april är hela årets årstid, och nog är det så.) På hemvägen försökte jag fånga en skata eller två, och det gick ungefär som det brukar… Nåja, jag fortsätter väl min jakt någon dag. Gick liite bättre med talgoxen hemma i syrenbusken. För övrigt så har vi köpt årets majblommekrans, då mannen mötte några som sålde, just utanför oss. Och i ”Anta utmaningen” fortsätter vi att läsa om Tabernaklet. Så innehållsrikt med så många olika delar. Har lite bredvidläsningsböcker framme, så jag kan läsa lite förklaringar till hur en del bibellärda tolkat det hela. Intressant nog verkar de flesta vara ense om det mesta. En mötesplats mellan Gud och människan är ändå, både det lättaste och viktigaste att förstå…
Se på fåglarna – de vanliga…
När det gäller fåglar, så är det mest de vanliga som finns runt oss. Sådana som blåmesar och talgoxar… Vi matar inte särskilt mycket, utan låter dem hitta mat själva. Men när vi någon gång hänger upp till småfåglarna, så kommer som regel kajorna och tar för sig… Och dom är förstås också vanliga – väldigt vanliga! Men i och för sig har jag ingenting emot vanliga fåglar – och inte andra vanligheter heller. Det är ju på ett sätt själva stommen till livet. Det som gör det ovanliga lite extra intressant och spännande. För tänk om det ovanliga var vanligt, ja, hur skulle det då bli? Och om det vanliga var ovanligt – som om man inte så ofta såg en vanlig skata. Då skulle man kanske tycka den var väldigt vacker och smått exotisk. Fast jag tycker förstås alltid att skator är vackra – oavsett hur vanliga de är…
Plötsligt så var där en knopp…
Plötsligt så var där en knopp, på fredskallan i sovrumsfönstret… Efter att ha stått stilla med enbart ett par blad (rester efter en stor) har den även börjat utveckla flera nya blad också. Nåja, den har nyligen fått lite ny jord också… Det förstås – omvårdnad brukar löna sig, på mer än ett område i livet!
Sparat som en vårtavla…
Sparade en liten tavla framme, när övrigt påskpynt plockades undan. Övrigt och övrigt… betraktar den mer som vårtavla. I varje fall varje år, en tid efter påsk. Men så småningom brukar även den stuvas undan.Tills den kommer fram igen – ja, det brukar bli vid nästa påsk igen…
Har sparat några andra höns framme också, brukar också få bli kvar ett tag. Är av någon anledning lite svag för prickigt. Och sen den stora, jo, brukar bara bli så. Och så ska den inte ner i vanliga lådan, utan ställs bara in i ett skåp. Och får sällskap med de prickiga. Men tiden och livet går vidare. April är som vanligt ingen särskilt bra foto-månad – för mycket smutsig snö. Men nåja, en hel del vackra snökristaller finns det förstås, även om de inte gör sig super-suveränt på dessa enkla foton. Inomhus fortsätter påsk- – eller om det nu är vårkaktus – att blomma. Och i krukorna med kliviafrön har något börjat gro, men ser ut att vara något helt annat än klivia. I Anta Utmaningen handlar veckans texter om Tabernaklet. Det som Mose fick i uppdrag att göra i öknen, som en mötesplats mellan Gud och människan. Som en början till det tempel som senare byggdes – och som fick en fulländning när Jesus kom och ”tabernaklade” bland oss. Ja, bodde ibland oss, skriver Johannes i början av sitt evangelium, men där grundtextens sanna mening är just tabernakel. En riktigt spännande vecka ligger framför…
Kanske skulle plocka bort påskpyntet…?
Funderar på om jag kanske skulle plocka bort påskpyntet… När jag nämnde det tyckte någon att jag gott kunde vänta tills på lördag, då man har det uppe så lite länge. Och någon annan sa att enligt kyrkoåret varar påsken ända tills Kristi Himmelfärdsdagen, så de kommer att ha kvar sitt länge än. Fin tanke det där med kyrkoåret, men känns lite länge att spara pyntet framme flera veckor till. Påsken är ju så mycket mer än pyntet, och dess budskap plockar man inte bort hur som helst ändå – bara det har fått rota sig ordentligt i hjärta, själ och sinne. I ”Anta utmaningen” dröjer texterna kvar hos Emmausvandrarna. Texter som kanske Jesus undervisade dem utifrån, enligt Lukas 24: ”…Måste inte Messias lida det här för att sedan gå in i sin härlighet?” Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad det stod om honom i alla Skrifterna.” Fördjupande och intressant att läsa så… Och påskprylarna då? Jo, jag väntar nog i varje fall tills på lördag, och sen får det nog vandra ner i sin låda…