Sparat som en vårtavla…

Sparade en liten tavla framme, när övrigt påskpynt plockades undan. Övrigt och övrigt… betraktar den mer som vårtavla. I varje fall varje år, en tid efter påsk. Men så småningom brukar även den stuvas undan.Tills den kommer fram igen – ja, det brukar bli vid nästa påsk igen…

Har sparat några andra höns framme också, brukar också få bli kvar ett tag. Är av någon anledning lite svag för prickigt. Och sen den stora, jo, brukar bara bli så. Och så ska den inte ner i vanliga lådan, utan ställs bara in i ett skåp. Och får sällskap med de prickiga. Men tiden och livet går vidare. April är som vanligt ingen särskilt bra foto-månad – för mycket smutsig snö. Men nåja, en hel del vackra snökristaller finns det förstås, även om de inte gör sig super-suveränt på dessa enkla foton. Inomhus fortsätter påsk- – eller om det nu är vårkaktus – att blomma. Och i krukorna med kliviafrön har något börjat gro, men ser ut att vara något helt annat än klivia. I Anta Utmaningen handlar veckans texter om Tabernaklet. Det som Mose fick i uppdrag att göra i öknen, som en mötesplats mellan Gud och människan. Som en början till det tempel som senare byggdes – och som fick en fulländning när Jesus kom och ”tabernaklade” bland oss. Ja, bodde ibland oss, skriver Johannes i början av sitt evangelium, men där grundtextens sanna mening är just tabernakel. En riktigt spännande vecka ligger framför…