Nytt liv för granar – och oss…

Av , , Bli först att kommentera 3

Likt vårdagssol i morgonglöd
gick Jesus fram ur natt och död
till liv förutan like.
Därför, så länge världen står,
det efter vinter kommer vår
också i andens rike.

Tänkte osökt på den här psalmen, som Nikolai Frederik Severin Grundtvig skrev år 1846, när jag gick ett par varv runt en gran nu i helgen. Granen som står mellan några hyreshus ser egentligen inget särskilt ut i sig, hög och ganska smal i sitt omfång. Men längst ner mot marken sjöd den av liv… (Kan ju varit så högre upp också, fast jag inte såg det.) IMG_3060IMG_3050IMG_3059 Små blomflugor rörde sig bland grenarna, och på några ställen hade spindlarna spunnit sina nät. IMG_3057IMG_3061IMG_3063

Tillbaka till psalmen så omarbetades den av Johan Alfred Eklund 1909, och fortsätter så lämpligt för årstiden…

Som fåglars kör i lund och mark
besjunger våren, blid och stark,
och livets alla under,
vi må besjunga med varann
hans liv, som döden övervann
i påskens morgonstunder.

Snart alla ängar stå i skrud,
och skogen kläder sig som brud,
när livets krafter blomma.
Så komme vår i Jesu namn
i folkens liv, i kyrkans famn,
till alla själars fromma.”

Må vara att vi även firat pingst (hör ju ihop med påsken) och det hunnit bli underbar försommar, och ängarna i sanning redan står i skrud, med mera överflöd att vänta där framöver… IMG_3084IMG_3046IMG_2834

 

Kanske långpromenad för skomakaren…?

Av , , Bli först att kommentera 3

”Hur mångfaldiga är inte dina verk, Herre! Med vishet har du gjort dem alla, jorden är full av vad du har skapat.” (Psalm 104:24) IMG_2674IMG_2663IMG_2652

Tänker på den där versen ganska ofta den här tiden. Bland skira blomster, träd som grönskar allt mer och och alla olika kryp, som gör sin återkomst år efter år så här års. En fjäril, en fin liten spindel och en blomfluga är några av dem jag mött idag. Fjärilen var en vinbärsfuchs, spindeln en korsspindel och blomflugan var… Ja, jag vet inte art, men det var en av dem som om somrarna besöker växter utomhus, inte små svarta sorgmyggor, dagg- eller bananflugor som brukar angripa våra krukväxter. IMG_2699IMG_2708IMG_2727 Jo, så några myror också förstås, men dem träffar man ju som regel varje dag. IMG_2678 Sen var det en jordgeting också, en av dem som återigen byggt sitt bo i vår trädgård. Kanske jag skulle älska den också, men det känns lite mera svårt. Fast den är förstås vacker den också, och när det gäller deras bobyggande, visst kan man bli fascinerad… IMG_2681IMG_2682 Sen när det kommer till hägg och syren jag skrev om häromdaggen, så kom häggen lite före syrenen ändå. Men särskilt länge lär det inte dröja. Kanske hinner han med en härlig långpromenad vår käre skomakare. För det var väl därför han ville ha stängt, för att kunna gå ut och glädjas åt allt det vackra… IMG_2695IMG_2714IMG_2713 Det är i varje fall vad jag vill göra, helst imorgon igen och många dagar framöver… IMG_2677IMG_2700IMG_2690IMG_2659

Så glad för gräset…

Av , , Bli först att kommentera 2

Så glad för att gräset spirar på nytt… IMG_2275 På sina ställen breder det nu ut sig som tjocka, mjuka mattor under fötterna. Gräsmattor… Och överallt spirar det, utvecklas och växer till. IMG_2240IMG_2239IMG_2243 IMG_0404IMG_2369 Det här när allt är nytt, som i vardande och man anar vad som komma skall. Men där man också har erfarenheten att lita till, och man ser i tro hur det kommer att bli framöver… IMG_2283IMG_2284IMG_2297 Men stundens skönhet, mitt i sina knoppar, eller de första skira bladen – tycker så mycket om det… IMG_2247IMG_2321IMG_2292Men också den trygga tanken, att när gräset torkar bort och förvissnar så står Guds Ord kvar i all evighet…IMG_5324.jpg.BibelIMG_1067 Då kan det bli vinter och blåsa kalla vindar, men man kan ändå känna livet spira inombords, djupast i hjärterötterna. Men just nu är det försommar – när den är som allra bäst. Och livet spirar även där utanför, på en mängd olika sätt – och gräset är alldeles grönt och skönt under mina fötter…IMG_0362IMG_2195

Träd i stilla förväntan…

Av , , Bli först att kommentera 2

Som i avslappnad väntan står de där – träden. Högresta och ståtliga, slingrande mot marken, täckta av gammal mossa – och ja, på allehanda vis. I väntan på en grön morgondag, eller kanske bara nöjda med dagen som är…IMG_2099 IMG_2115 IMG_2113 IMG_2116 Men någon stilla förbidan är det knappast fråga om. Men samtidigt vet man, hur det redan sjuder av liv där innanför barken. Fastän det inte syns på utsidan – ännu. Men vänta bara…

De nyponbuskar, som man försökt röja undan, skjuter nu upp med nya friska skott. (Försök att ta död på nyponbuskar den som kan.) Så vackra med sina röda stänglar och små bladknoppar – som även dessa känns som de bidar sin tid… IMG_2112IMG_0240 En spindel har spunnit sitt nät i en av dem. IMG_0239 Kanske denna, eller någon annan som uppehöll sig där i närheten… IMG_0245 Nere vid ån lyser alhängena gula, invid fjolårets bruna kottar (snart kommer de nya, gröna). Och några av sepiatallens kottar ligger fortfarande hela bland fjolårslöven. IMG_2095IMG_2092

olivträd i Guds hus”, skrev David en gång i en Psalm om förtröstan, ”…jag förtröstar på Guds nåd i evigheters evighet.” Det lite märkliga var att då han skrev befann han sig i fara, en ganska stor sådan. Något att ta lärdom av, jag som ibland har svårt att känna förtröstan, bara bland vardagslivets små förtretligheter. Kanske är det vad träden känner i sin väntan – förtröstan. Men vad vet väl träd om känslor och sinnestillstånd, när allt kommer omkring. De bara är – och för dem är det säkert fullt tillräckligt. IMG_0320IMG_0269

Arkiv
Sidor