När solen möter frosten – eller tvärtom …

”Hur mångfaldiga är inte dina verk, Herre! Med vishet har du gjort dem alla, jorden är full av vad du har skapat” (Ps 104: 2)

I tusentals ligger de där på marken, frostnupna och vackra. Några timmar sedan nattfrosten, men så länge som löven, gräsen och vad det nu må vara legat kvar i skuggan har även frosten på dem dröjt. Nu när solen kommit kommer den snart att vara borta. Men under det där korta mötet frost och sol emellan lyser och glittrar det överallt på marken.   

Det är lite märkligt det här med vilka av alla löv man väljer att fota. Lite slumpvis, men på ett sätt ändå inte. Säkerligen finns där många andra som är ändå vackrare, men man ser liksom vissa på ett speciellt sätt – och dem väljer man ut. Får ju inte bli för omständigt heller  – förstås.  

Nu var det här för några dagar sedan, och jag var bara på väg till ICA. Tror man sagt det ska bli frost inatt igen, och sol sedan på dagen. Stor chans att marken på nytt kommer att lysa …