“Så samlar du sommaren till några strån i mitt fönster. Himlen återtar sina positioner. Höst är en tid för besinning…” Varje höst dyker de här raderna, från en dikt av Ylva Eggehorn, upp i tankarna. Och visst är det lite så – att man stannar upp och reflekterar lite mera om hösten. På ett annat sätt, i varje fall. Lite lugnare, djupare och på samma gång klarare. I samklang med att naturen lägger sig till ro så gör även sinnet detsamma. Funderar lite på – om någon mer upplever det så?
Senast lästa böcker …
Har ju läst om lebenbornsprojektet, men märkligt nog har jag inte tänkt på vad det sedan blev av barnen. Kari Rosvall, som var ett av dem, visste själv inte om det förrän vid 64 års ålder. Men det fanns ett hål inom henne när det gällde hennes ursprung, något hon sökte kunskap om hela livet. En mycket läsvärd bok jag blev djupt berörd av. Sen har jag just läst en biografi om C S Lewis och en självbiografisk av Lars Adaktusson också – de var också mycket läsvärda!