Samma atomer …

Hur mångfaldiga är inte dina verk, Herre! Med vishet har du gjort dem alla, jorden är full av vad du har skapat. (Ps 104:2)

Ett blad hänger mellan himmel och jord, när de flesta andra fallit till marken. Som att det inte riktigt vill ge upp – eller kanske inte bestämt sig? Vissa dagar är marken frostigt skön under fötterna, och iskristallerna breder ut sig överallt i en slösande skönhet.

  Andra dagar är det alldeles grått, marken är våt och alla iskristaller borta. Ända är det samma atomer som bygger upp både ock. Visst är lite intressant att tänka på – ändå?