’Just a scratch on my ego
I get out in the morning
With a good plan tomorrow
I´ll be keeping my mind cold
Until the evening
When the hours forget me
And the waiting awaits me
And the voices of madness
From my subconscious
Singing songs of sadness
Today is a good day…’

-Anna Ternheim

De senaste veckorna har varit så fyllda av testosteron i källaren på RenYi att kvinnor i fertil ålder har tvingats äta dagenefter piller endast för att de har råkat andas in luften på trottoaren utanför. Brunstiga läten har ekat över nejden. Hovar har skrapats i marken. Sista veckan träder lugnet in. Lugnet före stormen. Killarnas ögon förändras. Dem är koncentrerade när det behövs, men blicken flyter ofta iväg. Dem är redan där uppe strålkastarskenet i ringen. Förbereder sig mentalt. Kropparna är redan redo. Redo att ta emot och åsamka den för oss så välbekanta smärtan. Men det är en lindrig sådan. Smärtan du åsamkas i ringen är aldrig jämförbar med den smärta som livet utanför erbjuder. I ringen finns inget skitet kneg eller varsel om uppsägning, ingen sorg över förlorade kära, inga brustna relationer, inga krossade drömmar, ingen tärande grå vardag eller besvikelsen över att livet inte alls blev som det var tänkt. I ringen är allting enkelt. Där finns bara du och din motståndare. Det är något rent i en värld av smuts.

Det är kanske därför vi respekterar varandra i så stor utsträckning, vi som slåss i ringen. Motståndaren på andra sidan ringen är en spegling av dig själv. En kollega. En broder. En person med samma drivkrafter som du själv. Din motståndare ger dig en möjlighet att få känna livet pulsera i dina blodådror. Under några minuter så finns du till på riktigt.

När första smällen på käften dundras in mot ditt ansikte så är det inte hat som driver handlingen. Paulo Roberto sade en gång något i stil med ’rikemansungar som söker spänning klättrar i berg och hoppar fallskärm ifrån flygplan, vi knegarungar slår varandra på käften’. Det är inte en ren klassfråga naturligtvis men det ligger definitivt något i vad han säger. Det är svårt att förklara att våld inte automatiskt behöver innebära hat eller negativa känslor för någon som är så priviligierad att han/hon aldrig varit i en miljö där våldet ständigt finns närvarande. Vårt våld i ringen är inte gänget som går på en ensam rädd grabb på en kommunal skolgård. Vårt våld är inte kvinnan som blir spöad i köket av sin berusade make. Vårt våld i ringen är en kraftmätning mellan två likasinnade. Två likasinnade som dessutom älskar det dem håller på med.

Resan fram till den här tävlingen har varit en fin och varm upplevelse. RenYi förvandlades ifrån en samling mycket udda individer till ett lag som kämpar mot samma mål. Sammanhållningen på klubben har blivit stark. Ett kollektiv som hjälper varandra att utvecklas och gå framåt. När den ofrånkomliga tomheten kommer efter matchen så kommer jag att sakna den här tiden och framförallt gemenskapen med de grabbar man har tvingats träffa sex kvällar i veckan. Bäcks dåligt imiterade varvsarbetargöteborska, Tors manana manana attityd till det mesta, Simons och min gemensamma åttiotalsnostalgi, Jonas när han får sina ryck av övermänsklig gubbstyrka och plötsligt spöar skiten ur en, Frallan när han blir allvarlig och pratar om hemliga världskonspirationer, Kronkens långa erotiska utläggningar, Peter när han pedagogiskt hamrar mig i huvudet och Per när han kastar mig på arslet 35 ggr på fem minuter. Det är en underbar samling original, och jag är stolt över att kunna kalla var och en av dem för min vän.

Så kära läsare, kom och stötta oss på lördag! Vi skall göra vårt bästa för att stå upp mot invasionen från söder. Om någon av oss faller i bataljen så kommer han att falla ’med stövlarna på’ och äran i behåll. Ingen viker ner sig. Inte en chans…

Slutligen ett meddelande till min motståndare Anders ’Clark Kent’ Hansson:

Tack Anders, för att du kommer upp till norrland för att slå mig på käften! Jag bjuder på den första biran efteråt.

Mvh
Gurra

Så här glad kan man bli av att slå någon på käften… Petter Wallin, Sundsvall, efter en välförtjänt thaiboxningsvinst.

Det drar ihop sig till fight. Som vanligt när det gäller kampsportsgalor så sker en hel del ändringar av fightcardet den sista perioden innan matchdatum. Tor Troengs danska motståndare har dragit sig ur på grund av sjukdom och är ersatt av portugisen Bruno Silva.

Johan Franssons motståndare är också utbytt mot Rouven Kuratch från tjeckien.

Niklas Berggren ifrån Nordic Fighters Luleå möter Johan Mäkelä, Pancrase gym, STHLM. Båda proffsebuterar. Johan Mäkelä är bror till den erfarne fightern Matti Mäkelä som med stor sannolikhet kommer att synas i brorsans ringhörna.

Ett annat fightandes brödrapar är bröderna Usama och Meher Aziz. Den i fightingsverige mycket välkände Usama tävlar för Hilti STHLM och lillebror Meher tävlar för GBG MMA. På battle of botnia kommer Meher att möta schweizaren Patrik Bersha. Matchen går i -70kg. Meher har haft problem med skador en längre tid och gör comeback i Umeå. Det är en mycket motiverad egyptisk "assassin" som kommer att bjuda upp till dans i gammliahallen.

Över till Thaiboxarna då. Som jag nämnt tidigare i bloggen så möts Linn Wennergren ifrån Fighter Muay Thai, göteborg och Jenny Krigsman ifrån Strike, STHLM.

Ifrån RenYi och Umeå kommer Fredrik "Kalles Kaviar" Björnander att möta Jörgen Björkslätter ifrån Drakstadens Muay Thai, Sundsvall. Matchen går i -67kg.

I 63,5 kgs klassen möter RenYis ryske träningsnarkoman Pavel "Red Army" Lukashin, västkustbon Tomas Johansson ifrån Fighter Muay Thai, Göteborg. Blir det en fråga om uthållighet och envishet så kommer den här matchen bli spel på ett mål då det är fysiskt omöjligt att träna mer och hårdare än Pavel Lukashin. Thaiboxning handlar dock om så mycket mer.

Sundsvallskillen Petter Wallin ifrån Drakstaden är min personliga norrländska favoritthaiboxare. Han har en aggressiv thaiboxning med bra och hårda tekniker och brukar bjuda på underhållande matcher. På battle of botnia så har herr Wallin en väldigt stor utmaning framför sig. Han möter i -81kg Ludvig "Ludde" Breideborn ifrån GBG Muay Thai. Breideborn har betydligt mer erfarenhet, kommer ifrån Sveriges kanske bästa gym med flertalet proffs och svenska mästare och är välkänd bland domarna, något som har visat sig vara en enorm fördel i bedömningssporter. Petter Wallin har chansen att göra en Rocky Balboa här och vinna mot alla odds. Grabben har definitivt potentialen att bli något inom sporten och jag hoppas på ett krig med ett avslutande "Aaaadriiiiaaaaan" vrål och hela baletten.

Fullständigt fightcard till lördagens batalj och biljetter till försäljning finns på battle of botnias hemsida. Battle of Botnia

Riktiga ringdamer utan rondskyltar. Gina Carano visar var skåpet skall stå.

Umeås främste aktiva thaiboxare Kim Carnérus vann sin match i Uppsala för någon vecka sedan mot Emil Mickelsen från Hilti Uppsala. Kim tog sig tid och svarade på några frågor.

Beskriv matchen lite snabbt rond för rond. Hur var motståndaren tekniskt? Vad körde du för taktik? Märkte du av din skada?

-I första ronden kom jag in på perfekt distans i mitt tempo. Det bara rullade på. I andra ronden likadant. Jag satte flera höger rundhus (sparkar med skenbenet) och det kändes ingenting i skenbenet där skadan sitter. I rondvilan t. tredje berättade Johanna att jag vunnit rond 1 och 2 och jag ville lägga mig på defensiven. Efter lite klarspråk förstod jag att jag inte kunde ’vara bekväm’ mot hemmafighter så jag jobbade på och gick mycket gå på kroppen. Johanna såg hans tandskydd åka allt längre ut för varje kroppsslag men han gick aldrig i golvet. Killen var duktig och kylig med bra thaistil och snabba sparkar men jag jobbade med vinklar och var hela tiden steget före. Kändes riktigt bra.

Vad är dina planer framöver? Några matcher bokade?

-Jag ska snart operera skenbenet så nu tar jag en dag i taget. Självklart så vill jag fortsätta matcha men samtidigt så måste man inse att var sak har sin tid. Vi får se vad som händer helt enkelt.

Du var inte den enda norrlänningen på fightcardet. Hur gick det för Petter Wallin från Sundsvall?

-Petter vann sin match men den gick före mig så jag hann tyvärr inte se något. Vi diggar Sundsvallsklubben, de hjälpte oss med både det ena och det andra. Norrlandsklubbar ska hålla ihop!

Ok… Ringbrudarna… vi måste ju ta upp det. Tillgodosåg dem ditt krav på inga ringdamer?

-För mig är det självklart att vi som utövare måste börja ta ett större ansvar för vår egen sport. Arrangören blev förvirrad och ville inte visa den minsta förståelse för mitt önskemål.

Vad blir nästa steg i ditt nya politiska aktivistliv? Kräva ekologiska boxhandskar? Bränna korvståndet på läktaren? Könskvotera publiken?

-Jag har inte ätit kött sedan jag var 5 år gammal men om du vill äta korv så ska jag inte hemsöka dig. Korvståndet får alltså stå kvar! Det där med ekologiska boxhandskar ska jag dock ta mig en rejäl funderare på 😉

Trots allt så kommer vi att få se minst två damer i ringen på Battle of Botnia! Med boxhandskar istället för nummerskyltar och med härdade skenben istället för botox och silikoninlägg. En thaiboxningsmatch på Battle of Botnia är äntligen spikad. Det är två damer i -54kg klassen som kommer att bjuda upp till dans. Linn Wennergren från Fighter Muay Thai, Göteborg möter damen med det passande namnet Jenny Krigsman ifrån Strike Boxing Club, Stockholm. Linn Wennergren är silvermedaljör på svenska mästerskapen i år och fröken Krigsman har gått tio holmgångar i ringen. En fight mellan Stockholm och Göteborg brukar ju bli en laddad historia vilket bådar gott.

Fler thaiboxningsmatcher är enligt utsago på gång.

Om en byggnad kan utstråla total depression så är det Skellefteå lasarett. Betong i olika nyanser skapar tillsammans med asfalten och den smutsiga snön en miljö som förmedlar en känsla av att vilja sätta en dubbelpipig hagelbrakare i munnen och trycka av. Pjäsförfattaren Lars Norén goes arkitektur. Det var dags för undertecknad att kolla upp en gammal skada och magnetröntga gammkroppen.

Det började bra. Jag och Romeo (hunden) satte oss i vår white trash mazda från slutet av 80-talet och sladdade iväg på E4an mot Skellefteå. Mazdan har som alltid en fot i graven. Jag har min vän K.A att tacka för att den lever över huvud taget. Han ställer upp i ur och skur och agerar ambulanssjukvårdare och kirurg på det japanska eländet. Med vinkelslip och domkraft håller han den vita trafikfaran rullande. Vi anländer utan problem till sjukhuset. Romeo är understimulerad och får tuppjuck när jag öppnar dörren och friheten nalkas. Han smiter på parkeringen. Jag försöker få tag i kopplet. Romeo tror att vi leker och en retarderad katt och råttalek tar sin början utanför den enorma gråsuggan till lasarett. Jag får till slut tag i honom och han hoppar in i bilen med dubbla impulser som krigar i hans huvud. "Det här var en skitkul lek" konkurrerar med "fan nu e husse förbannad".

Så var det dags att leta upp magnetröntgenavdelningen. Apparaturen där känns som en blandning av "Back to the future" filmen och lägret i Guantanamo bay. Dr Mengele hade varit stolt. Man spänns fast på en brits med en Hannibal Lecter maskliknande ställning framför ansiktet. Sedan får man uppleva den mänskliga fortplantningsritualen i en sorts gigantisk rollspelsversion, där britsen och din kropp agerar fallos och förs in i ett trångt vaginaliknande rör. Cellskräcken är total. I ett par kassa hörlurar utan bas spelas den irländska poplåten "This is the life". Ironi! Jag hinner höra två verser innan maskinen sätter igång. Den låter som en slagborr från helvetet ibland och som en lastbilsttuta ibland. Detta inferno dånar på två centimeter från huvudet. Efter en halvtimme sätts jag i frihet igen, endast för att få beskedet att det är dags för en ny maskin på en annan avdelning. Well well. Stämningen är låg. Men rätt SMS ifrån rätt person i rätt tid kan göra underverk för en känsloknarkare som undertecknad! Med lite pirr i bröstet och ett leende på läpparna gör jag klart undersökningarna och knallar ut till bilen.

Leendet stelnar. Paniken lyser i blicken. I tumultet med den lilla håriga rymlingen har jag glömt strålkastarna på. Batteriet är stendött. Inte en människa i närheten. Faaaaaaaaaaaaaaaan! Jag ser upp emot Skellefteå lasaretts gråa betongfasad och tänker på Lars von Triers "Riket". Denna plats är ohelig! Jag får tag i min brorsas gamla "sambo" David som är inföding i Skellefteå på telefon. Han kommer som en riddare på vit springare (läs röd gammal audi) med startkablar och vi får fart på skrothögen. David hinner berätta om sin match i thailand i någon sorts krogvariant av thaiboxning där han och en britt från SAS (de militära specialstyrkorna) gick upp i ringen och gjorde upp. Fighten gick på en krog och båda var stadigt på lyset. David vann trots att han aldrig tränat ett pass kampsport, då militärbritten var betydligt fullare och hade supit bort koordinationen totalt. Fantastiska idrottsprestationer i sann svensk folkrörelseanda. En sund själ i en sund kropp!

Plötsligt minns jag att min träningspolare Simon fyllt 30 och idag är dagen då vi på klubben skall jävlas med honom. Den naturliga presenten ifrån grabbarna måste bli ett uppblåsbart får. Efter en överläggning med Tor så kommer dock vi överens om att en uppblåsbar gris utstrålar mycket mer klass och flärd. Sagt och gjort, mot erotikshoppen i centrala Skellefteå. En mycket sensuell uppblåsbar gris med naturtrogna kroppsöppningar köps in. Den trevliga mannen i kassan frågar om det inte får vara något mer. Nääää… Då frågar han om jag inte vill ha lite godis… Hmmm… Mannen försöker ju bara vara kundvänlig men jag vetefan. Det känns fel att bli bjuden på okända tabletter när man just köpt en uppblåsbar gris. Det kanske är jag som är konstig.

Hemkomst. Kvarteret runt geografigränd ser ut som en utbombad by i afghanistan och idag har dem stora maskinerna tydligen jämnat halva grannkåken med marken. There goes the neighborhood. Det blir till att andas in bostadens ljuva moln av rivningsasbest ett tag till.

Träning. Som seden är på klubben så avslutas träningspasset med att vi plågar skiten ur födelsedagsbarnet som tvingas brottas mot oss allihop utan vila innan grisen högaktningsfullt överlämnas. Träningen rundas av med en underbar fotosession med födelsedagsbarnet Simon och grisen i diverse erotiskt laddade poser. Det känns skönt för en djurvän att grisen fick komma till ett kärleksfullt hem där den kommer till full användning.

Kim Carnérus drar på för kung och fosterland på K1 i Luleå

’Geezerz need excitement
If their lives don’t provide them this they incite violence
Common sense simple common sense’ The Streets

På lördag nu den 11 april går thaiboxaren och boxaren Kim Carnérus ifrån RenYi, Umeå sin 25 match i sin fightkarriär som bestått av en pyttipanna av boxning, thaiboxning och kickboxning med lowkicks. Galan heter Fightnight Gladiators och går av stapeln i Uppsala. Kim möter hemmafightern Emil Mickelsen ifrån Hilti Uppsala. Matchen går i -71 kg under svenska thaiboxningsregler utan armbågsstötar. Mickelsen har gått sina senaste matcher i thailand och kommer säkerligen att komma till fighten med en slajdig solbränna och en slipad toppform. Carnérus är byggd som en pansarvagn. En liten fräknig hulken. Som i alla Kims matcher kommer motståndaren Mickelsen därför att ha ett längdövertag Kim brukar kompensera detta bra med en mycket rörlig thaiboxningsstil med aktivt fotarbete. Mickelsen är hemmaboxare vilket som i alla bedömningssporter innebär en enorm fördel. Kim kommer att behöva dominera den här matchen från början till slut för att ta hem spelet.

Carnérus har kämpat med skador en tid. Under K1 galan i Luleå lossnade en stor benbit ifrån Kims skenben under en sparkväxling. Benbiten låg löst under huden och skavde mot kött och ben. Kim försökte köra en rond till efter det inträffade men tvingades sedan bryta. När en fighter bryter en match är det ofta av en reell orsak. För den som sitter på läktarplats eller framför TV´n kan det vara lätt att döma ut fighters som "fega" eller liknande i sådana situationer för att man inte förstår vad som händer i ringen. Otack är den armes lott. Det är med andra ord en revanschsugen umekrigare som åker till uppsala för att läxa upp sörlänningen Mickelsen.

Fightnight Gladiators är en av de större thaiboxningsevenemangen i Sverige. Fighters från Rumänien, Thailand, Ungern och Litauen möter fighters från hela Sverige på galan. Draglåster är Elias Daniel som figurerar på Eurosport med jämna mellanrum. En seger för Kim här och speciellt en dominant sådan eller en knockout skulle säkerligen öppna en del dörrar för fler matcher för Carnérus i norden.

För er som inte sett Kim in action så bifogar jag en länk där Kim möter den duktiga franska fightern och SM silvermedaljören Mathieu Imbert från Fighter Muay Thai, Göteborg.

Del 1

Del 2

Glada gossar från RENYI efter Grapplingligan i Skellefteå

When in rome, do as the romans…

Det finns vissa saker du förväntas göra på olika ställen I världen. I Paris besöker du Eifeltornet. På Mallis badar du och blir full. I London käkar du fish and chips. I Norge klubbar du sälungar och i Skellefteå… Där finns den… Du måste pröva den… Den kulinariska läckerheten det tog generationer av skelleftebor att med sin enade tankekraft förfina och utveckla till fullo… CALSKROVE! En dubbel hamburgare med pommes frites och alla tillbehör inbakad i en calzone. Vi tog det kollektiva beslutet att pröva detta missfoster till maträtt. Det gör man en gång och aldrig mer. Aldrig mer. Aldrig mer…

Skellefteå invaderades under söndagen. Bil efter bil av submissionbrottare anlände till Eddahallen. Febril aktivitet rådde. Grapplingligan för norra norrland anordnades för första gången i skellefteå. Reglerna är enkla. Matcherna går om fyra minuter. Bara brottning, inga slag och sparkar. Vinst på ledlås eller strypning. Ingen poängsättning överhuvudtaget. Detta leder till match efter match av oavgjorda resultat. Många går in och fegkör dvs är passiva för att dem är nöjda med ett oavgjort resultat. På vanliga submissionwrestlingtävlingar så får man poäng för kast, nedtagningar och positioner på marken vilket innebär att man i stort sett alltid kan utse en vinnare.
Umeå var representerade av RenYi och Iksu kampsport. Umeågänget skötte sig utmärkt. För många var det deras första tävling. Nerverna spökade. Många av våra killar hade endast tränat någon termin men ville ändå upp på tävlingsmattan. Detta fyller ett gammalt slitet öga med glädjetårar då det innebär att våra nya grabbar har entusiasm och pungkulor. Återväxten är räddad! En hysterisk mängd matcher avklarades, och jag skall inte ens försöka ge någon form av matchreferat då det skulle inneburit ett utslitet tangentbord och ett blogginlägg á la trilogin om härskarringen.

Skellefteå är på gång inom våra sporter! Mycket roligt faktiskt! Den utmärkta BJJ utövaren Alex Landoni har flyttat dit och verkar styra deras fighters på Team Neves BJJ i rätt riktning. RenYi har stått relativt ensamt i närområdet som hårdsatsande klubb men det kommer nog inte dröja länge förrän vi kan ha lika känsloladdade MMA galor mellan Skellefteå och Umeå som hockeyns matcher mellan Löven och Skellefteå AIK.
Ante Stål, lägg det namnet på minnet. Det är namnet på grabben som kommer att sätta Skellefteå på MMA kartan på allvar. Med en bakgrund som grekiskromersk brottare har han en grym fysik, fina kast och bra balans. Han såg riktigt vass ut på tävlingen. Får denne unge herre till sin boxning kommer han definitivt kunna bjuda upp till dans i MMA ringen framöver.

Vännäs finest… Simon Norberg

Av någon andledning funkade inte förra bilden… Här kommer en ny till inlägget nedan…

Vännäs finest… Simon Norberg

Liljaskolan i Vännäs fostrade inte bara snusande epa-traktorförare på nittiotalet. Man lyckades även klämma fram en fighter. Vännäsgrabben och RenYi fightern Simon Norberg gör sin proffsdebut på Battle of Botnia. I motståndarhörnan står en annan proffsdebutant i Rodrigo ’Pitbull’ Vasquez ifrån Hilti Rinkeby. Matchen går i -77kg. En episk uppställning. Vännäs mot Rinkeby. En handrollad Volvo 240 med flames mot en snodd BMW med bling. Fulsprit mot gräs. ’Hä ä ba bulla’ mot ’gussar och parra’. En match som helt klart har potential att bli ett regelrätt krig. Hilti släpper inte ifrån sig några duvungar precis. Dem har några av Sveriges absolut bästa fighters i sitt stall och har sedan grundaren Rickard Anderssons dagar i buren på nittiotalet åtnjutit stor respekt runtom i norden. Vasquez kommer till norrland för att ta sin första proffsskalp med sig hem till Hilti. Simon kommer aldrig att vika ner sig på hemmaplan.

Simon är en grappler med stabil brottning och markkamp. Hans boxningstekniker osar mer ’street experience’ än teknisk finess vilket i MMA inte behöver vara någon nackdel. Med ett par rejäla pungkulor kan man slå världen med häpnad, oavsett om det är på parkeringen bakom gatuköket eller i MMA ringen. Vasquez verkar även han vara en stabil grappler. Hans slag och spark tekniker är för mig ett okänt kort. Men om smeknamntet ’Pitbull’ indikerar någonting så kan man nog vänta sig att Vasquez kommer att bjuda upp till dans i Gammliahallen.

Submissionwrestling
Rodrigo Vasquez vs Reza ’Maddog’ Madadi

För er som vill se Simon in action så bifogar jag en länk till hans amatörmatch i Shootfighting i Stockholm. Lägg märke till kommentaren som någon anonym person lagt till under filmklippet. Den är obetalbar! Snacka om ’flödder’ och ett tangentbord i skön harmoni! Don´t do drugs… Drugs are bad… mmmkay…

Simon Norberg vs Peter Mårtensson

Vem som blir ringdomare på MMA matcherna på battle of botnia är spikat. Det blev en annan finsk Marko än den tidigare planerade Marko Leisten, nämligen Marko Gyllenland (tidigare Ervasti). Marko är förutom en mycket erfaren domare och chefredaktör på tidningen Fighter även en fighter själv. Han tränar för fullt för sin comebackmatch i MMA på ’The Zone’ i Göteborg.