Integriteten i skolan

I TV:s debattprogram fick den jurist på Datainspektionen som står bakom förbudet mot övervakningskameror i skolor motivera sig. Motiveringarna var inte hur de används utan hur de skulle kunna användas. Med den dialektiken skulle allt kunna förbjudas, bilar, hagelgevär, mopeder, köttkvarnar, gräsklippare etc etc. Men trosviss var han. TV hade besökt några skolor med övervakningskameror. De hittade inte en elev eller lärare som ville ha bort dem, tvärtom, de flesta tyckte att de var bra.

Skolan är inte allmän plats och eleverna blir utsatta för myndighetsutövning. Eleverna nagelfars och åsätts betyg och skall fostras till demokratiska medborgare. Eleverna har knappt integritet ens i sina elevskåp. Nog känns det som integritetsdebatten om skolan har annat än övervakningskameror att ägna sig åt. Om en sådan debatt nu är nödvändig.

Denna morgon vaknar man till nyheten att socialdemokraterna vill inrätta en integritetsombudsman och ett integritetsämbetsverk. Nog verkar det som att fiska i populistiska vatten. Baktanken är naturligtvis att det finns en stor folkgrupp med integritetsskräck. Jag har dock en stark känsla av att den intensiva integritetsskräck som syns och hörs är en massmedial historia till allra största delen. Vanligt folk , som de intervjuade på skolorna i Stockholm, har betydligt större bekymmer att tänka på än övervakningskameror. Ja kamerorna upplevs inte som bekymmer utan tvärtom bidrar till trygghet.

Vad skulle integritetsombudsmannen syssla med förutom övervakningskameror och säkerställandet av yrkeskriminellas rörelsefrihet? Avskaffandet av den starka statliga kontrollen över arbetande människors inkomster och förmögenheter?? Jag tycker att integritetsdebatten har spårat ur och den förs dessutom långt över vanligt folks huvuden.
En folkomröstning om övervakningskameror i skolorna skulle visa vart skåpet skall stå och skulle bli betydligt billigare än ombudsman med tillhörande ämbetsverk.