Behövs en massa flygplatser?

Självklart inte. Men det kan vara bra, även i glesbygd, om man tar sig till en flygplats inom 2 timmar från respektive kommuncentrum eller tätort. Vilket är precis de krav statens utredare håller sig till. På 2 timmar hinner man långt i glesbygd, väldigt långt, ofta minst 17 mil.

I den norska tidningen Helgeland, 27 juni 2008, skrev en framgångsrik norsk företagare bl a följande:’De eneste argumentet jeg har fått fra flyplasstillhengerne er. Vi kan jo ikke stoppe utviklingen eller Vi må ha en storflyplass på Helgeland for å utvikle oss. Jeg spör meg selv om det kan vaere noe i argumentet?’ Han hittar inga godtagbara argument och fortsätter: ’Slik jeg ser det er den eneste utviklingen, eller forandringen, vi får med en ny stor flyplass, at ungdomen får bedre fart, i det de forlater (lämnar) distriktet for å utdanne seg. Der finner de seg en kjaereste, får seg jobb og bare et fåtall kommer tilbake til Helgeland. Og det er jo ikke noe å si på, når det eneste alternativet hjemme er videregående skole, jobbe på smelteverk eller sitte i kassen på Rema.’

Han driver själv ett företag som har stor framgång med leveranser av nischprodukter till smältverk och offshorindustrin. Han fortsätter: ’ Vårt problem er ikke at vi ikke kommer oss dit vi skal fort nok. Jeg tror faktisk at en hovedgrunn til vår framgang er at vi bruker tiden vår på å jobbe (dette kunne nok en del politikere tatt laerdom av), i stedet for å reise rundt hele tiden. Trenger vi å snakke med noen, så ringer vi. Vi benytter internett aktivt.’

Han fortsätter med att säga att huvudproblemen är att få tag i kvalificerat folk och transporter söder- och norrut. Han föreslår därvid upprustning av järnvägen. Han fortsätter: ’ Samtlige kommunepolitikere på Helgeland har nok gjort seg selv en bjoernetjeneste ved å – som trassige unger – jamre ’De andre har fått mer, neste gang er det vi som skal ha mest’! Hadde alle kommunene på Helgeland gått sammen i et inbitt samarbeid og stilt jernharde krav til statlige myndigheter om å få mer penger til samferdsel tror jeg at samtlige har kommet bedre ut. ’
Han fortsätter sedan med diverse tips till politikerna om hur utvecklingen skall stimuleras. Ett av förslagen är att kommunerna skall samlas i olika ämnesgrupper för att kläcka nya idéer om samverkan och utveckling.

Det är mycket intressant att notera dessa tankar hos en framgångsrik företagare i Norge. Jag tror att om denne företagare hade funnits i någon av södra Lapplands kommuner hade han skrivit något liknande om den tankemässiga fixeringen här hos oss vid att ha egna flygfält. Det trista i kråksången är att minst 2 st fullständigt onödiga flygfält byggts till en kostnad på flera hundra miljoner (Lycksele och Vilhelmina), pengar som kunde använts till annan infrastruktur på kommunikationsområdet. Flygplatskommunerna Lycksele, Vilhelmina och Storuman har jättestora problem att få kommunbudgeten att gå ihop. Om nu egna flygplatser är alltings frälsning förstår jag inte att vi har dessa ekonomiska problem. Det borde ju vara tvärtom om företagen strömmar till oss just pga flygfälten. Jag misstänker också starkt att gruvbolagen inte kommit till oss för att de hittat flygfält i buskarna, är det inte något annat de hittat? Samma brist på samverkan som finns i Helgeland finns även bland våra glesbygdskommuner. Att åka till en flygplats på andra sidan kommungränsen eller att gå i en grundskola på andra sidan kommungränsen låter som katastrofernas katastrof.

Vi tar norrmannen på orden och på måndag tar Storuman initiativ till att bilda arbetsgrupper för kommunikationer, skola, omsorg o s v mellan kommunerna i södra Lappland. Stäng in arbetsgrupperna på något ensligt pensionat och de får inte åka hem förrän skarpa samverkansprojekt överenskommits. Samtalen bör ledas av folk utifrån som inte vuxit upp med inlandets skygglappar. Detta tror jag på men blir det verklighet?