Sjukvård och bilvård i landet Lagom

I landet Lagom proklamerade regeringen häromdagen att vid fel på bilen skall en bilverkstad svara på telefonpåringning inom högst en vecka. Vid allvarligt fel på bilen skall bilen ha fått tid på verkstad inom högst 3 månader. Detta beskrivs som ett stort framsteg eftersom många hittills fått vänta på bilreparation i över 1 år. Många tror dock att det blir svårt att uppnå de nya målen eftersom bilreparationsbranschen inte tillförs större resurser totalt sett. Det är ju inte kunden som styr utan valda representanter för kunden i en pyramidal hierarki. Uppenbarligen finns en stor lockelse i att få bestämma över andra människors konsumtion och i landet Lagom är bilvården snart den enda bastion där man kan utöva makt över andra människors konsumtion.

Även en stor bilreparation kostar 100 kr d v s samma summa som för att byta parkeringsglödlampa. (Eller för att ta bort vax ur öronen på en stackars människa). Därmed finns inga incitament att vårda bilen, t ex att köra försiktigt, serva regelbundet eller att hindra att cigarrettrök kommer in i insuget till förgasaren. Eller för verkstäderna att bygga ut kapaciteten eftersom svåra reparationer innebär stora kostnader utan att verkstaden får mera pengar till merkostnaderna. Vissa bilsjukdomar är så farliga att varje dags väntan på ingrepp medför risk att bilen skrotas och hamnar på bilkyrkogården men bilens ångest kan man dock skita i. Vad gör ett par månader hit eller dit? Alla bilar ska ju någon gång dö. Men alla är nöjda och glada över köerna eftersom ingen ska ha det bättre än genomsnittet. Idealet verkar vara att alla ska ha det sämre än genomsnittet.

I övrigt i landet Lagom finns det dock inga köer för att köpa bananer, vitpeppar, korv, TV-apparater, hårvård, ommålning av köket, renovering av toaletten, tatueringar, järnskrot i näsa, läppar och navel, cigarretter, alkohol, EU-mopeder etc etc. Som om en naturlag styrde tillgång och efterfrågan. Naturlagen heter marknadsstyrning, d v s vi alla styr.