Förintelsen och antisemitismen

Idag 27 januari är förintelsens minnesdag, den dag 1945 när röda armén befriade dödslägret Auschwitz kvarvarande överlevande. Jag sällar mig till alla andra som tycker att denna dag är viktig att hålla i minne. Den präst i svenska kyrkan i Luleå som hade tänkt ställa in den årliga ceremonin om förintelsen pga kriget i Gazaremsan har idag ’krupit till korset’ och tagit tillbaka beslutet. För hans egen skull hoppas jag att han inte visste vad han gjorde. Vad förintelsen och kriget i Gaza har för samband med varandra måste väl höra till långsöktheternas världsmästerskap. Förintelsen var massmord mot en etnisk och religiös grupp, inte för att den gruppen angrep ett land med raketer och hotade landet med utplåning utan blott och bart för att man var jude. Om jag minns Hitlers regler rätt räckte det att man var kvarts jude för att åka in i gaskamrarna. Hitler själv, med sitt bisarra avelsräknande, var visst åttondels jude så han klarade sig.

Det är bra att TV-kanalerna sänder program som belyser den mänskliga sidan av det som hände. Det är viktigt att ondskans följder får ett ansikte. Med tanke på de udda figurer som ibland sticker upp sina trynen och förnekar att förinelsen har ägt rum känns det klockrent att citera de allierades överbefälhavare, sedermera USA-presidenten, Dwight Eisenhower som uppmanade sina soldater att fotografera så mycket som möjligt i koncentrationslägren med motiveringen att, ’det kommer säkert i framtiden att finnas idioter som påstår att detta ej har ägt rum’. Eisenhower var så klok och förutseende att han nog insåg att han skulle bli sannspådd. Han liksom många andra visste att vissa hinkar ingen botten har. Jag har besökt Auschwitz-Birkenau och den som efter ett besök där förnekar förintelsen måste ha katastrofala brister i sin perceptuella förmåga. Om den ens är mätbar.