Lapplands historia fanns ej 1950

Jag besökte Aktiviteten i Storuman i lördags där Biblioteket, Länsmuseet m fl m fl invigde projektet Alla Tiders Västerbotten – Storuman och ordnade utställning, bildspel och föredrag om vår egen historia. Här i Lappland fanns folk överallt för flera tusen år sedan enligt arkeologiska fynd som gjorts. Vattenkraftsutbyggnaden och tillhörande utgrävningar blev den egentliga starten för upptäckten av vår forntida historia. Inget ont som ej har något gott med sig. Bildspel visades av Sören Hellqvist om Storuman strax före vattenkraftsutbyggnaden och efter och det visades även ett bildspel med 17 bilder från Långsjöby, där vi var igång med inscanning och identifiering av gamla bilder för flera år sedan och före alla andra. Nästan i alla fall. Att träffas och identifiera och scanna in gamla kort är inte bara en nyttig historisk gärning, det är oöverträffat roligt också.

Lite förtretad blev jag när jag fick höra att fina stenåldersföremål som grävdes fram på 1950-talet (bland annat med min egen medverkan som feriejobbare i Kaskeluokt!) fraktades till museum i Stockholm. Och därifrån lär det bli svårt att återerövra dem. Det har inte minst samerna fått erfara när det gäller skelettdelar från samiska gravar. Länsmuseet lär nu för tiden ta vara på fornfynden för västerbottningarnas beskådan i Västerbotten och det är väl inte mer än rätt.
När jag gick i skolan minns jag ej att vi lärde oss något om vår egen historia som, om den fanns, började ungefär år 1765. Däremot lärde vi oss mycket om Sveriges alla kungar, dugliga och ibland odugliga och/eller sinnesförvirrade. Så blir det när statsöverhuvud utses genom genetisk tombola. Den historia för och av folket som Vilhelm Moberg började arbeta på men ej hann avsluta fanns bara inte. Hoppas att det är bättre undervisning nu om vår egen lokala mångtusenåriga historia. Undrar om det finns finansiering och intresse för ett läromedel i norrländsk och lappländsk historia.