A hard days night.

I ett drygt dygn har min lilla bitch jagat älg. Först jagade jag också älgen men det sket sig trots kalasläge. Resten av dygnet jagade min bitch älgen och jag jagade bitchen. Det utspelade sig mellan Lycksele och Åsele på representationsjakt på Holmen Skog. Kl 2130 i går kväll hade jag koll på henne med min gammaldags pejl och hörde även hennes skall på ca 1 km avstånd. Jag hade jag att välja mellan att vänta in tiken sittande/sovande i bilen i kolsvart mörker, en mycket osäker operation eftersom jag inte visste var älg och tik passerat vägen,  eller att åka hem till Långsjöby 16 mil för några timmars sömn. Det blev Långsjöby. I säng kl 0030 med sendrag i benen och upp igen 0500. Vid återkomsten till jaktområdet var jag utan ström i pejlmottagaren eftersom den hade legat påslagen i bilen hela natten. Tur och retur Lycksele 6 mil för att köpa batterier. Tillbaka på jaktområdet pep det från alla håll, hela Lycksele kommun verkade vara ute med pejlförsedda hundar. Signalerna har något olika ljud så åt två håll riktade jag mina misstankar. En halvmils snabb promenad på en sändares pip visade sig vara förgäves, fel hund. Alltså måste den andra signalen vara min tik. Efter några mils bilkörning på skogsbilvägar, ytterligare 6 kilometers snabb skogspromenad  och korspejling kunde jag lokalisera min lilla "älskling" och hittade en lämplig bilväg också och kl 1230 hade jag bärgat tjurskallen. Hon såg nog piggare ut än jag. Det var i alla fall ömsesidig glädje vid återseendet. När jag skulle ge henne det hon förväntade sig, en rejäl bit sockerkaka, höll hon på att käka upp min hand i hungerbrådskan. Tillbaka till Långsjöby och kl 1500 satt jag på älgpass under Långsjöby jaktklubbs älgjakt. Det ville sig inte för hundarna på skarföret och kl 1800 var jag hemma. Middagen, en "upphittad" älgfilé från år 2006, smakade utmärkt.

Beträffande den barnboom vi hade förra året i kommunen verkar det  gå åt andra hållet i år. 28 st födda första halvåret och då måste man betänka att betydligt färre brukar födas under andra halvåret. Uppenbarligen har inte storsatsningen på eget flyg på kommunens skattebetalares bekostnad  påverkat nativiteten. Men det var det jag redan visste. Det är svårt att avla barn i en bullrig och trång flygplanskupé.

Ett par personer har föreslagit folkomröstning om att flyga på kommunens skattebetalares bekostnad och egentligen även på barnens och de äldres bekostnad. Kanske ett sätt för dem som orsakat kommunen en ekonomisk katastrof på 11 miljoner att komma ur sitt tvångsmässiga beteende att sätta sprätt på ytterligare 8+8 miljoner de närmaste åren. För en sak är säker. När väljarna och skattebetalarna får hela bilden klar för sig kommer fortsatt flyg i Gunnarn inte att ha en chans i en folkomröstning. Inte ens en suck. Välfärdens kärna sätter de flesta främst av allt.