Pandemin – är vi i trygga händer?

När svininfluensan bröt ut förra året ifrågasatte jag vår beredskap eftersom vi är beroende av företag i utlandet för tillverkning av vaccin. Nu har inte pandemin utvecklats i särskilt farlig riktning ännu i Sverige men ingen kan säga hur utvecklingen blir det närmaste året. Spanska sjukan blev ju avsevärt farligare när den kom in i sin andra fas. Vi ska nog vara mycket tacksamma för att pandemin ännu så länge inte blivit farlig. Jag har tidigare hävdat att om det börjar dö folk som flugor kommer handelsavtal med företag i utlandet inte att vara värt papperet det är skrivet på. I ett sådant läge kommer folket i tillverkarlandet att prioriteras.

Vi kan nu konstatera att vaccineringen som skulle börjat för mer än ett halvt år sedan nyss kommit igång. Vi kan också konstatera att det enligt information från landstingen kommer att dröja till en bra bit in på 2010 innan oprioriterade grupper blir vaccinerade och då kan mycket ha hänt under tiden. Vill jag vara egoistisk skulle jag kunna ta några plutonsförpackningar av arméns frystorkade mat från år 1996 och åka till min fjällstuga och invänta tiden för vaccinering. Jag är ju pensionär. Men hur många oprioriterade har den möjligheten? Jobb ska skötas, mat till barnen ska inhandlas mm mm. Slutsats: Det finns ingen större anledning att lita på staten som en garant för vår trygghet vid katastrofer och pandemier. När denna pandemi blåst över bör en utvärdering göras så att de senfärdigheter och taffligheter vi nu bevittnar kan undvikas nästa gång.