Har inte haft en relation med KGB

Tvärtom. Från den tid jag blev politiskt medveten i 12-årsåldern (läste faktiskt morgontidningar som familjen prenumererade på och Herbert Tingsten blev tidigt min favorit) har kommunismen och sovjetsystemet för mig varit inkarnationen av mänsklig ondska. När Stalin dog 1953 ordnade jag och min bror och mina kamrater saftkalas för att fira händelsen. Det kändes som planeten jorden hade fått ett lager friskare luft och ett visst framtidshopp tändes. Det skulle dock dröja 37 år innan kommunismen kollapsade som samhällsmodell.

Under mellantiden uppträdde vänstervågen, den s k 68-vänstern, som upplöstes i atomer inom en 10-årsperiod. Många i den s k bokstavsvänstern har nu sådana positioner i samhället att de hoppas att folk ska glömma deras förflutna. En del vurmade för rena terrorgrupper och åkte utomlands och deltog mer och mindre seriöst i träningsläger för terrorister. Några avbildade med Kalasjnikov i händerna. Genomgående tycks en ofantlig politisk naivitet ha varit förhärskande i de här grupperingarna.

Jan Guillou försöker nu skylla ifrån sig hänvisande till naivitet och fåfänga. Som Peter Wolodarski skriver på ledarplats i DN skedde Guillous ganska omfattande samröre med KGB under en tid när KGB, fd Tjekan  m fl bokstäver, var ökänt för mord och terror mot oliktänkande. I det egna landet Sovjetunionen i industriell skala och överhuvud aktivt i lydstaterna i östeuropa och resten av världen. Sovjetunionen var ett klart hot även mot Sverige och bedrev omfattande spioneri och underrättelseverksamhet. I Kina hade Mao likviderat intelligentian och motståndarna under kulturrevolutionen och dessförinnan mördat tiotals människor under det stora språnget och andra påfund. Mao var en av Guillous favoriter! I likhet med många andra i bokstavsvänstern var Guillou ingen vilsekommen tonåring utan i den ålder där många tar sin akademiska grundexamen. Man kan tydligen lida av omogenhet upp i hög ålder.

Nu kommer "någon" att säga, "varför kritiserar du inte också extremhögern"? Svaret är att extremhögern är för mig lika förhatlig men att den inte utgjort något allvarligt hot mot vår frihet och vår demokrati sedan 1945. Jag är dock bekymrad över missnöjespartiernas (de främlingsförskräckta) framväxt, t ex Sverigedemokraterna i Sverige.  Nationalism och etnisk rensning är två sidor av samma mynt. Så är det sagt.