Slaktbilder på skola

Elever på en skola har fått se "skakande" bilder från ett slakteri. Jag trodde i min enfald att alla barn får lära sig i grundskolan hur maten kommer till innan den når diskarna i butikerna. Det är en demokratisk rättighet att få veta det och också en demokratisk rättighet att få veta hur djuren har det innan de blir festmåltid.

Uppfödd i jordbrukarfamilj fick vi barn tidigt lära oss hur mat kommer till och det var inte alltid med positiva vibrationer. Som t ex när vår far en dag sade att det var dags att slakta killingen som jag och min bror haft som lekkamrat hela sommaren. Vi hade killingen inomhus och lekte kurragömma och den hittade oss alltid med sitt suveräna luktsinne, under sängar, i garderober, ja överallt. Trappa upp och trappa ned gick ibland jakten. Förmodligen var vi ensamma hemma när sådant pågick.

Nåväl, vi visste inte vad ordet "slakta" betydde så vi ropade genast "får vi titta på"? Det beviljades och killingen togs ut ur ladugården och slogs i huvudet med en hammare så den föll sprattlande omkull. Ett raskt snitt i halsen så blodet sprutade och så var den där "slakten" vi ville titta på i full gång. På vår lekkamrat. Undra på att man blev som man blev, skulle man kunna säga (försvara sig med). Allt nog "härdades" vi barn med scener som skulle kunna kallas "skakande".  Jag minns att vi hade lite svårigheter med aptiten när lekkamraten skulle ätas upp så mor fick i fortsättningen ljuga om köttets ursprung när det vankades mat. Men vi behövde alltså inte läras i skolan hur mat kommer till.