Inför euron

Av , , Bli först att kommentera 0

Bra att M, C och KD vaknat till och ansluter sig till folkpartiets linje att Sverige ska vara fullvärdiga medlemmar i EU och inte tillhöra andra klass när EU diskuterar valuta- och finanssektorn. Kronans värde varar inte, om någon nu inbillat sig detta,  utan vi har fått se en gradvis devalvering. Det märks tydligt när vi svenskar besöker utlandet eller betalar räkningar till utlandet. Höga betalningsavgifter och usel växelkurs står oss vanliga svenskar dyrt. Den pågående gradvisa devalveringen skadar Sverige på sikt genom att nödvändiga rationaliseringar i vårt näringsliv kan skjutas på framtiden i skydd av minskande värde på den svenska kronan. Det har märkts särskilt väl inom skogsindustrisektorn där våra konkurrentländer har betydligt effektivare struktur. Att det går bra just nu för den svenska skogsindustrin kan helt och hållet hänföras till vår ständigt pågående smygdevalvering av kronan.

En annan sak är att beslut om Euron är sällsynt illa lämpad för folkomröstningar. Jag är rädd för att debatten ännu en gång kommer att handla om ovidkommande saker som EU-tjänstemäns löner, krondyrkan, främlingsrädsla, Brysselspöket och ren nationalism. Yttersta vänstern och yttersta högern fallar ju varandra om halsen i denna fråga så att de nästan kväver varandra av hänförelse. Vi har ju valt en riksdag som ska fatta beslut i vårt lands intresse på kort och lång sikt. Varför detta trams med folkomröstning som kostar mycket stora pengar?

Könskvotering bort. Bra!

Av , , Bli först att kommentera 1

Regeringen avskaffar könskvoteringen vid intagning till högre utbildning enligt högskoleministern Tobias Krantz (fp). Det var på tiden. Det blir sällan bra när staten försöker lösa ett problem genom att pressa  in människorna i fyrkantiga rutor med hjälp av diskriminerande regler. Kvotering av utbildningsplatser utifrån kön, etnicitet etc har aldrig fungerat utan att skapa problem som är större än dem som skulle åtgärdas. Det har utvärderingar i bl a USA kommit fram till.

I vårt rättvisa land måste tjejer vara duktigare än killar för att få samma möjligheter att komma in på attraktiva utbildningar som t ex veterinärutbildning som leder till intressanta arbeten med bra löner.  Nu blir det slut med den orättvisan tack vare alliansregeringen.

Hur löser vi då problemet med enkönsdominerade arbetsplatser? Jag tycker personligen inte att det spelar så stor roll om min gråhundstik bara möter kvinnliga veterinärer under sitt hundliv eller att min bil möter endast män på bilverkstäderna. Ett större problem är enligt min mening att eleverna många gånger kan gå genom  alla årskurserna 1 – 9 i grundskolan utan att ha en enda man som lärare. Inom sjukvård och äldrevård är den kvinnliga dominansen bedövande stor. Det är dock aldrig bra med stora enkönade arbetsplatser som skolor, äldreboenden, sjukhus och fabriker.

En viktig orsak till att väldigt få män söker till skola och vård/omsorg är lönen (undantagandes då läkare och veterinärer). Den låga lönen i vård/omsorg beror dels på tradition men kanske framför allt  på att arbetsplatserna är kvinnodominerade. Och att offentliga sektorn dominerar kraftigt som arbetsgivare. Läraryrket var en gång i tiden mansdominerat i grundskolans senare årskurser och i synnerhet på gymnasiet. Lönen var på den tiden också konkurrenskraftig. Efter 1960-talet har lärarlönerna åkt hissen rakt nedåt i en takt som torde vara unik på arbetsmarknaden. Efter kommunaliseringen av lärarna blev det snarare fritt fall. Nu skördar vi frukterna av den politiken och den har inte alliansregeringen särskilt stor skuld till. Socialdemokraterna som vill ha kvar kvoteringar till högre utbildning kanske kan lösa kvinnodominansen inom skolan genom att införa kvotering i stället för att göra läraryrket mer attraktivt lönemässigt och karriärmässigt. Eller?

Se  till att vi får konkurrenskraftiga löner och bättre karriärvägar inom skola och vård/omsorg så får ambitiösa tjejer (och killar) mer att välja på än veterinär- och läkarlinjen.

Stasi i Sverige

Av , , 1 kommentar 4

 

Har nyss läst boken ”Inte bara Stasi…” av Birgitta Almgren. Hon är språkvetare och professor i tyska och har gjort en grundlig genomgång av DDR:s propaganda i Sverige 1945 – 1990. DDR upphörde ju att existera år 1990 efter att folket hade börjat riva muren med händerna 9 november 1989. Den kommunistiska diktaturen påtvingades Östtyskland av Sovjet vid krigsslutet 1945 och under tiden 1945 – 1989 var DDR en lydig knähund åt Moskva. Men det var ju inom parentes  det svenska kommunistpartiet och dess ordförande Hilding Hagberg också ända tills CH Hermansson blev ordförande 1964. Andra kommunister i Sverige var trogna mot Mao Tse Tung eftersom kommunistvärlden var uppdelad i två ”religioner” med Moskva och Peking som kommandocentraler. Men samma gud hade man, Karl Marx. I övrigt slogs man som hankatter i mars månad.
Tillbaka till boken. Vill man hitta en massa svenska IM i boken blir man besviken men i övrigt en mycket upplysande bok. Almgren har gått igenom arkiv i både Sverige och forna DDR och kartlagt hur DDR påverkade Sverige under de här åren. I Tyskland är Stasis arkiv öppna men i Sverige har Säpo hemligstämplat akterna  om de svenska informatörer  IM (IM = Inoffizielle Mitarbeiter)  och spioner som gick DDR:s ärenden. I Stasis arkiv kallas icke anställda informatörer för IM (Inoffizielle Mitarbeiter). I Sverige fanns något hundratal IM och i DDR 100 000 IM, som bl a spionerade på grannar och arbetskamrater och sina egna livskamrater!!  Före Sveriges erkännande av DDR som stat 1972 skedde kontakterna mellan Sverige och DDR på låg nivå men sedan tog det fart med många möten på ministernivå och DDR etablerade ambassad i Stockholm med 15 medarbetare varav 10 st sysslade med spionageverksamhet. En annan inkörsport till Sverige var DDR-Kulturcentrum i Stockholm.
I oktober 1956, samtidigt med det sovjetiska överfallet på Ungern, bildades Vänskapsföreningen Sverige – DDR ”för att motverka antisovjetiska stämningar och hetsen mot de socialistiska staterna”. Föreningen finansierades till stor del av DDR. Ganska begripligt var större delen av de aktiva i föreningen kommunister men föreningens ordförande var alltid en prominent socialdemokrat. Stellan Arvidson, som brukar kallas den svenska enhetsskolans fader, var föreningens ordförande 1968 – 1987. Arvidson var även socialdemokratisk riksdagsman tills han blev för obekväm för partiet genom sitt försvar för alla kommunistiska illdåd t ex överfallet på Tjeckoslovakien 1968, fängslandet av oliktänkande, morden vid Berlinmuren etc etc. Sitt socialdemokratiska medlemskap behöll han dock livet ut trots att han enligt sina ställningstaganden i viktiga frågor ofta befann sig till vänster om CH Hermanssons kommunistparti. Min egen uppfattning är att Stellan Arvidson knappast hade gjort den enastående karriär i offentlig tjänst han gjorde om han från början varit medlem i det parti han egentligen sympatiserade med, det svenska kommunistpartiet före Hermansson och därefter arbetarpartiet kommunisterna APK.  Under den här tiden och fram till sin död var Arvidson sambo med Birgitta Stenholm som innehade höga poster i Skolöverstyrelsen och som var sekreterare i många tunga utredningar på utbildningsområdet och dessutom styrelseledamot i vänskapsföreningen med DDR.
Arvidson – Stenholm kom att under årtionden vara involverade i  omfattande utbildnings- och kulturutbyten med DDR. På varje högstadium-gymnasium i Sverige finns i genomsnitt en lärare i tyska som någon gång under sin yrkeskarriär varit på fortbildning i DDR. Från DDR sändes lektorer i tyska till svenska gymnasier som hjälpte till i undervisningen. Läroböcker i tyska var ett annat område där DDR hade stort inflytande genom att påverka läroboksförfattare och förlag. Vad de flesta svenskar som fortbildade sig i DDR inte visste var att de var övervakade i DDR. Värdfamiljer och kolleger i DDR skrev rapporter till Stasi om de svenskar de varit i kontakt med.  Värdfamiljerna var säkerhetskontrollerade och fick utbildning i argumentationsteknik mm innan de godkändes som sådana. På samma sätt var stödlektorerna som reste till Sverige kontrollerade, utbildade och godkända av Stasi. Dessa stödlektorer skrev även rapporter om sina kolleger i Sverige och i synnerhet då om sina landsmän. Det var åtskilliga stödlektorer som blev hemkallade i förtid till DDR p g a att de varit för frispråkiga eller låtit sig påverkas av ”fienden”. Bara att gilla att titta i skyltfönster med vackra kläder kunde vara nog för att anses påverkade av den kapitalistiska smittan. För sina tjänster för DDR åtnjöt  Arvidson-Stenholm stora förmåner i DDR. Gratis kurortsvistelser och utmärkelser av olika slag hörde till. Arvidsson-Stenholm anses av bokförfattaren som DDR:s nyttigaste personer för DDR-propagandan  i Sverige under drygt  ett par årtionden.
Andra svenska namn som förekommer i boken är den svenske författaren Peter Weiss som förde en ständig kamp mot intoleransen mot kritiska kulturarbetare i DDR. Ulf Svensson, som var direktör för Kolmårdens djurpark, var en av DDR:s nyttigaste medarbetare i Sverige.  Han fick i april 1988 motta DDR:s hedersnål i guld i Rostocks rådhus.  Svensson , som var socialdemokrat, hade kontakter ända upp i den svenska regeringen. Från en socialdemokratisk konferens i Kolmårdens djurpark letade sig information om vad olika deltagare tyckte till Stasi i DDR. Svensson hade en tysk kontaktperson med kodnamnet ”Imme” . ”Imme” hade av allt att döma ett mycket givande nät av IM och spioner i Sverige. Stasi hade IM – spioner  på svenska högteknologiska företag  inom bl a försvarsindustrin.  Riksbibliotekarien Uno Willers avtackades av DDR 1975 med medalj och kurortsvistelse för att under mer är 20 år arbetat för DDR:s intressen i Sverige. Han går till historien, åtminstone min historia, för att vid en resa till Moskva ha överlämnat den stol och det skrivbord från Kungliga Biblioteket där Lenin arbetat vid under sitt uppehåll i Stockholm. Ohly borde begråta att dessa ”klenoder” hamnade i Moskva. Kanske lukten i sitsen finns kvar? Många andra kulturpersonligheter nämns i boken som ”ambassadörer” för DDR i Sverige. En särställning i Moskva och DDR-trohet in i döden innehar tidningen Norrskensflamman och här nämns bl a Alf Lövenborg. Troheten gäller naturligtvis Moskva före Gorbatjov. En aha-upplevelse var att läsa om starten av TV2. Till den TV-kanalen rekryterades ett stort antal medarbetare som var kommunister och som försökte "ta över" och därmed orsakade en massa interna bråk och naturligtvis producerade program som förmedlade en okritisk syn på kommunistdiktaturerna. Inom massmedia finns enligt undersökningar fortfarande en övervikt för ”vänster-människor”.
Boken är intressant på många sätt. Almgren har tittat på begreppsanvändning och definitioner för att beskriva hur folk kunde behålla sin blinda tro på kommunismen trots alla dess tillkortakommanden och dess förvrängning av verkligheten. DDR målade upp en världsbild som naturligtvis var genomfalsk men som än i denna dag omfattas av många i DDR, speciellt dem som köpte hela åsiktspaketet och därför nådde priviligierade positioner. Men som också i många fall var angivare åt Stasi och förstörde karriärer för kolleger och deras familjer och ibland sina egna familjer. Ett antal skilsmässor har ägt rum p g a information i Stasis arkiv! I vanlig kommunistisk ordning gav staten sig även på avkomman till avfällingar som sagt fel saker vid fel tillfälle. Under hela tiden 1945 – 1989 betecknades Västtyskland som en fasciststat. Jag har använt begreppet Stasi  hela tiden trots att det är en benämning på säkerhetspolisen som först myntades av demonstranterna som störtade kommunistväldet 1989. Stasi är en förkortning för Ministerium für Staatssicherheit.
Boken som är en vetenskaplig studie  är på 470 innehållsrika sidor och innehåller 1150 noter men är MYCKET intressant läsning.
 

Mobbning på Facebook

Av , , 5 kommentarer 5

En skolklass i Sverige startade en grupp på Facebook med namnet "Vi som hatar Stina". Stina var deras "klasskamrat". En trettonåring som torde vara märkt för livet. De råd som ges är att omedelbart polisanmäla ett sådant brott. Dessutom anmäla brottet till Facebook som då avstänger mobbarna från Facebook. Alla har ett ansvar att så sker.

Jag har i en tidigare blogg skrivit om den norska sångerska som när hon gick i Granmoen skole i vårt nabofylke var utsatt för mobbning och när hon sjöng på terminsavslutningen gick hennes klass ut från aulan utan att någon vuxen reagerade.

När en hel skolklass mobbar på detta sätt borde klassen genast tas ut från ordinarie undervisning och sättas i värdegrundsträning i minst två veckor. Gärna med föräldrarna närvarande  eftersom problemet  inte sällan har sitt ursprung i hemmet.

Farah Diba och jag

Av , , Bli först att kommentera 1

Råkade häromdagen se en TV-dokumentär om exdrottningen av Persien (Iran)  Farah Diba gjord av en annan Iran-flykting Nahid Persson. Nahid Persson deltog som 17-årig kommunistisk revolutionär i fördrivningen av Shahen Reza och hans drottning Farah Diba. Sedan blev Nahid själv fördriven av den islamska revolutionen. I båda revolutionerna var det livsfarligt att vara aktivist på fel sida. Nahids yngre bror blev t ex avrättad av Shah-regimens hemliga polis Savak. Frågan är vad som blivit bättre med en kommunistisk diktatur. Det enda jag kan komma på är ett jämlikare samhälle för kvinnor än det skäggiga mullasamhälle som nu styr, stenar, avrättar och håller på. Vi har tyvärr många exempel på revolutioner där en diktatur ersatts av en annan och ibland värre diktatur.

TV-filmen "Drottningen och jag" var betydligt intressantare än vad jag först trodde när jag läste TV-tablån. Filmaren och den filmade var ju bittra fiender före 1979 men allt efter som filmen fortskrider sammanflätas deras gemensamma öde att vara fördriven från sitt hemland. För alltid? Filmen är bitvis gripande, som när de står vid Farah Dibas dotters grav och Nahid också tänker på sin avrättade lillebror.

Var kommer lilla jag in i sammanhanget? Jag minns inte om det var 1960 när jag gick kadettskolan i Stockholm eller om det var 1965-65 när jag gick Krigsskolan Karlberg därstädes. I alla fall skulle vi en dag stå på parad någonstans efter Stockholms gator inför ett statsbesök. Det var fråga om Persiens kung och drottning och i kortegen åkte tror jag även vår svenske kung och drottning. Mina kamrater visste om mitt redan då utvecklade demokratiska och republikanska sinnelag och retade mig med frågor om jag skulle ordervägra och om jag skulle stå i reglementsenlig givakt inför all monarkistisk grannlåt. Eftersom jag inte är dum i huvet lydde jag naturligtvis order. Monarkin hade knappast störtats för att jag sabbat min egen yrkeskarriär.  Farah Diba ansågs vara en skönhet och gav namnet åt en frisyr "Farah Diba-frisyren" som upprätthölls genom massor med hårspray som stack i ögonen på den närgångne. På danstillställningar hamnade ju hårburret mitt framför den ofta längre kavaljerens näsa. Frågan var om vi skulle vara reglementsenliga och stirra rakt fram i givakt eller om det var tillåtet att följa kortegen med ögonen om huvudet i övrigt hölls i reglementsenlig givakt. Alla insåg att det skulle vara svårt att avslöja någons felsteg härvidlag.  Jag minns inte säkert men nog tror jag att jag fuskade lite. Det hela var över på några sekunder när kortegen svischade förbi. Ett antiklimax som kanske ändå var väntat. Vi visste hur det brukar gå till.

När jag bläddrar lite på hemsidorna ser jag att det pågår en namninsamling för att Farah Diba ska inbjudas till Daniels och Viktorias ( ja ni förstår säkert vilka de är) bröllopp. En obra idé tycker jag. Det blir lite av en inblandning i Irans inre angelägenheter på fel sätt. Fortfarande drömmer många monarkidyrkare att Farah Dibas son Surys Reza född okt 1960 ska bli Irans näste shah och dessa människor arbetar hårt för att kronprinsen ska lanseras offentligt så mycket som möjligt.  Det bör verkligen diskuteras om "vi" med att verka för monarkins återinförande i Iran därmed hjälper det iranska folket. Är inte det landet tillräckligt plågat av diverse hedenhösa och obsoleta statsskicksmodeller?  "Vi"  för resten, ska "vi" lägga oss i Viktorias och Daniels bröllopp? Har "vi" lagfart på dessa stackares privatliv? Är de offentlig egendom?

Mona Sahlin markerar mot islamister

Av , , 3 kommentarer 3

Efter Mona Sahlins  gullande med islamska företrädare som senare i ett TV-program avslöjats som islamister har många muslimska kvinnor och tjejer misströstat om sin framtid i vårt land. Bra då att Mona Sahlin uppenbarat sig på en somalisk fest i Rinkeby för både män och kvinnor och deltagit i somaliska danser. Det är en bra markering mot de islamister som vill förpassa kvinnorna till en skuggvärld regerad av män. I Rinkeby har islamister erhållit kommunala aktivitetsbidrag och aktiviteterna tycks delvis ha bestått i rekrytering till extrema grupper som t ex Al Shabab som låg bakom attentatsförsöket mot passagerarflygplanet i Detroit.

Avskaffande av de religiösa friskolorna är något jag föreslagit tidigare och det förslaget är lika aktuellt nu. Vi ska inte ha allmänna skolor i Sverige där pojkar och flickor segregeras och olika religioner pådyvlas barnen.

Detta är exempel på viktiga frågor i en tid när media domineras av ett antal skjutna vargar som skulle skjutas enligt lag och att diverse prinsessor har funnit "den rätte" och att "de verkar passa bra ihop".

Massjakt på varg

Av , , 13 kommentarer 2

Undergången är nog nära enligt media. I dagens Expressen stor svart rubrik,"Massjakt på varg". Naturligtvis upprörs alla jaktmotståndare i allmänhet och vargjaktsmotståndare i synnerhet. Begreppet massjakt är ett nytt begrepp som jag ej hört förut. Betydelsen av detta begrepp kan vara endera av två alternativ. Alternativ 1: Miljontals jägare omringar jordens få kvarvarande vargar som skjuts sönder och samman. Alternativ 2: Merparten av alla levande vargar dödas hej vilt av blodtörstiga jägare. Kanske det är fråga om en kombination av de två alternativen. Ska prova söka på Internet. Avsikten är helt klart opinionsbildning mot jägare som grupp.

Jag ska inte ge mig in i någon djupare diskussion i ämnet varg. Två förhållanden  som bör beaktas är enligt min mening följande:

1. Vargen är inte utrotningshotad globalt sett.

2. Sverige har en över 150-årig tradition att bedriva jakt med löshundar, både med drivande hundar och med hundar som skäller fast stånd på älgar, fåglar och vildsvin. De som jagar på detta sätt bor företrädesvis i glesbygd och är därmed numera en liten minoritet i samhället medan den majoritet som bestämmer numera har vuxit upp i och bor i städer där den dominerande djurkontakten för barn sker via Disneyfilmer med sina talande och förmänskligade djur och gosedjur som fyller barnkamrar kubikmetervis. En stark vargstam omöjliggör sekelgamla jaktmetoder med hund och vi har nått över den gränsen i stora delar av mellansverige.

Eftersom våra former för hundjakt är ganska unika torde det inte innebära vargarnas ändalykt från jordens yta om vi tar hänsyn till gamla hävdvunna metoder för jakt med jakthund. Den hänsynen har inte suttit i högsätet i Sverige. De människor som lever i och av naturen är åtminstone i Sverige mer utrotningshotad som art än vargarna.

Kvinnoplågarna

Av , , Bli först att kommentera 2

Vi män tar alldeles för lätt på problemet med kvinnoplågande "män". I stort sett varje dag dör en kvinna i Sverige mördad av närstående man. Nu har ett uppseendeväckande fall inträffat i vårt grannland Finland. En även i övrigt kriminellt belastad man har tillåtits att trakassera och till sist mörda sin f d sambo och 5 andra trots en lång räcka brott mot ett ådömt besöksförbud. Detta fall kunde lika väl ha inträffat i Sverige påstår jag. Jag tror inte jag har fel! 

Skulle inte Sverige kunna hyra någon liten ö av Ryssland uppe vid Norra Ishavet dit vi kunde skicka notoriska kvinnoplågare och därmed befria drabbade kvinnor från den fängelseliknande tillvaro de tvingas leva i. Efter år 1990 lär det finnas gott om lämpliga lokaler med billig hyra uppe i norra Sibirien. Det är vedervärdigt och ovärdigt ett civiliserat samhälle att de människor som är brottsoffer är dem som får utstå straffet – isoleringen, inte brottslingen.

Ett annat fall som oroar är den 4-åriga flicka som försvunnit i Malmö. Nu vet vi inte vad som hänt, om det är kidnapping inom familjen eller något värre. Det som oroar en sådan här gång är vetskapen om att brottsaktiva pedofiler med oåtgärdad sexualdrift cirkulerar i samhället t ex utanför daghem och skolor och i folksamlingar ständigt sökande efter "tillfället".  Fallet "Engla" som gastkramade vår nation har ännu inte lett till något alls som skulle kunna förhindra en upprepning. Inte ett smack har hänt. Låt brottsaktiva pedofiler välja mellan åtgärdande av sexualdriften och inspärrning på livstid.