Den proletära Proletären

Jag har levt i den falska föreställningen att kommunismen kollapsade 1990. Ack nej! Fortfarande lever den utopiska drömmen om proletariatets diktatur som spridda strån i gräsmattan. På 1960-talet under mina högskolestudier stod de högröda varje morgon utanför industriportarna med tidningen Proletären i handen och försökte övertyga arbetarna om att de var utsugna av monopolkapitalet. Det var bara det att arbetarna hade huvudena fulla av villa- och bilköpsfunderingar och såg rödingarna som störande element.  På den tiden kunde arbetarfamiljer köpa villa i en stad som Umeå eftersom statliga räntebidrag till villaköp kunde sökas. När fattiga studenter arbetade all ledig tid för att klara sin och familjens ekonomi låg de högröda på gräsmattorna och läste Maos Lilla Röda och annat liknande trams. En del hade Kinakommunisternas gråtrista blusar och övrig utstyrsel som högsta mode. Ett sätt att visa vilket trossamfund man tillhörde. Vissa institutioner som sociologen var i princip ockuperade av troende kommunister som såg till att litteraturlistorna var renläriga.

Alltnog. I en ledarartikel såg jag häromdagen en hänvisning till tidningen Proletären. En Googlesökning bekräftade att tidningen fortfarande existerar. Fortfarande lever alltså drömmen om ett nytt Sovjet i Sverige med förstatligade företag etc. Våra bilfabriker inklusive Volvo skall förstatligas.  Undrar hur länge det skulle dröja för ett proletariatets diktatur att sänka bilfabrikerna till nivån för bilmärket Trabant. Bakom tidningen Proletären står Sveriges kommunistiska parti SKP. I vanlig ordning torde dessutom ett icke föraktligt antal bokstavsvarianter på den kommunistiska tron existera. KFML-R osv.

Vi bör påminnas om att när all produktion och konsumtion bestäms genom "demokratiska beslut" får vi uppleva den verklighet som de forna öststaterna levde i. På lördagar kunde man lyxa till sig genom att köpa en banan, om den fanns i den statliga butiken förstås, och bananen delades sedan i 5 delar i en 5-personers familj. Folk köade utanför butiker i timtal varje dag för att konstatera när man kom fram till disken att den vara man var ute efter var slutsåld.

 "Sådan äär koomunismen, sååådan äär den armes lön det är de riiikas paradis men ingen höör en fattigs bööön". Amen!