Vårt planekonomiska landsting.

Planekonomi på socialistiskt sätt brukar kännetecknas av att allt marknadstänkande är undanskuffat och att beslutsfattarna är nöjda när alla har det lika dåligt. Hellre det än att några har det bättre än genomsnittet. Resultatet blir att alla har det jämlikt dåligt och att folk dör i onödan. Planekonomi innebär stagnation eftersom ojämlikt bra initiativ kvävs och förhindras sprida sig inom verksamheten.

Beslutet att ta bort geriatrikläkarna från äldreboendena i Umeå och ersätta dem med allmänläkare från vårdcentralerna är så korkat att det är inte sant. Men socialisterna är nöjda. Ingen åldring i Västerbotten ska ha det bättre än någon annan och då är det bara att se till att alla har det jämlikt lika dåligt. Orden lika och lik skiljer sig bara genom en ynka bokstav, vilket ser ut som en tanke…

En liknelse. Om vi hade samma syn på reparation av bilar kunde följande inträffa. Om reparatörerna i inlandets bilverkstäder bestod av cykelreparatörer skulle den omedelbara socialistiska ryggmärgsreaktionen vara att bestämma att även personalen i Umeås bilverkstäder skulle bestå av cykelreparatörer. Bort med de kompetenta bilreparatörerna från verkstäderna i Umeå, gärna dåligt bara det är jämlikt dåligt.

Sveriges Pensionärsförbund SPF, som har geriatrikprofessor Gösta Bucht som sakkunnig,  kräver att ansvariga läkare vid äldreboendena skall vara geriatriker samtidigt som västerbottens socialistiska landsting (S+V)  går i motsatt riktning och plockar bort det enda väl fungerande exemplet på just detta.

Landstinget fungerar i detta fall som en skenande bulldozer som förstör allt i sin väg med en okänslighet som inte är mänsklig.