SD har löss i pälsen.

Troligen massvis. Den som vill veta mer (mycket) om SD bör läsa "Sverigedemokraterna – Den nationella rörelsen" 2001 av Stieg Larsson och Mikael Ekman. Det finns förmodligen nyare litteratur på detta tema. SD har sina rötter i nynazism och främlingsfientlighet. De som  leder SD förstod så småningom att det inte var en framkomlig väg till makt och inflytande att bedriva attacker mot invandrare och meningsmotståndare och marschera på gatorna i svarta uniformer och grova kängor. Nä det skulle visas upp en städad fasad för att växa till ett riksdagsparti vilket lyckades. Men Zebran är ett randigt djur, ränderna går aldrig ur. Därför finns hur mycket löss som helst i pälsen att plocka bort. Frågan är hur mycket utrensning partiet tål innan det spricker.

Historien från  år 1925 – 1936 i ett annat land visar på ett annat exempel där ett parti gick från gatuligiststilen till att utnyttja demokratins möjligheter att nå makten. När makten var väl var nådd bröt helvetet ut som alla vet. Splittras Europa ännu en gång i små stater som konkurrerar med varandra i stället för att samarbeta inom EU kan vad som helst hända. Det visar historien.