Kommunalråd som följetong

Chefer, politiska ledare och andra ledare som sitter för länge blir så småningom till skada för den organisation de leder. Jag refererade för 15 år sedan till en bok av Åke Ortmark "Ja-sägarna" 1997. Han hade gått igenom forskning på området och funnit att ledare redan efter 8 år börjar bli till skada för sin verksamhet. Av någon anledning bestämdes i den amerikanska konstitutionen redan i slutet av 1700-talet att en amerikansk president inte fick sitta mer än 2 perioder á 4 år = 8 år. Det förstod man var bra  utan tillgång till någon 1900-talsforskning. Hur kul vore det om Georg W Bush suttit i 17 år, lika länge som kommunstyrelsens ordförande i Umeå?!

En av huvudorsakerna till skadligheten ligger i att det så småningom under ledarlångliggaren samlas ett gäng ja-sägare. Det är långt ifrån säkert att organisationen bland ja-sägarna hittar en ledare som är lämplig att ta över efter 10-20 år. Vara slickare av en viss kroppsdel är enligt min uppfattning långt ifrån meriterande för ledarjobb. Under några årtionden har jag sett flera exempel på långliggare som kommunalråd och landstingsråd. Exemplen kan hämtas från Norbottens Landsting och andra landsting, från kommunerna Arvidsjaur, Skellefteå m fl m fl. I ett fall jag kommer ihåg "pryade" det långliggande landstingsrådet i den egna verksamheten genom att regelbundet bli intagen för avgiftning (alkohol). Vilket naturligtvis hyssjades ned i den pyramidala organisation som uppstått. Organisationens mål blev att hålla landstingsrådet upprätt. Och det var inte alltid lätt!

Jag föreslår härmed att alla kommuner antar en bestämmelse att kommunstyrelsens ordförande inte får inneha uppdraget mer än 8 år = två valperioder. Eller ännu hellre att en sådan bestämmelse införlivas i kommunallagen. Det skulle definitivt vitalisera demokratin på sina håll!