Onödig monarki

Vårt statsskick reformerades senast 1974. Kungen (drottningen) fråntogs all makt och all makt kommer från folket som väljer en riksdag som väljer en regering. Talmannen sköter angelägenheterna kring regeringsbildningen. Kungen är helt bortkopplad från allt detta, tack och lov. På sätt och vis är vi redan en republik men utan president. Kungen har bara ceremoniella funktioner med undantag av att han presiderar vid utrikesnämndens sammanträden, verkligen en anomali. Dessvärre kallas kungen fortfarande statschef vilket innebär att statschefer, oftast presidenter, som besöker vårt land måste föra nonsenssamtal med kungligheter som är kompetensmässigt totalt underlägsna och inget bestämmer.  Waste of time, som de gamla grekerna sa. De verkliga samtalen sker med vårt lands statsminister och andra ministrar.

Vi skulle kunna bli en fullvärdig demokrati med några enkla strykningar i regeringsformen och successionsförordningen, ja den senare kan ju förpassas i sin helhet i papperskorgen. I en demokrati ärver man inte officiell ställning  genom aktiviteter i sänghalmen. Vårt nuvarande kungahus skulle på så sätt befrias från kväljande omfamning från troende monarkister dygnets alla timmar och tvånget att bekänna sig till viss religion och samfund skulle avskaffas. Tvånget för kommuner att ställa upp med stor ståt och fullmäktiges ordförande när kungen får för sig att göra sina eriksgator skulle bortfalla. Naturligtvis måste en del etikettsregler försvinna som gäller bordsplacering, hälsningsharanger osv när nuvarande kungligheter blir privatpersoner. För att bli general i detta land måste man efter reformen på vanligt sätt meritera sig för uppgiften och inte som nu kunna ärva en sådan titel och leka julgran med epåletter och gradbeteckningar.

Det finns många varianter på hur en republik kunde utformas. Det enklaste sättet har beskrivits ovan, att  helt lugnt och stilla överföra allt vad kungahus heter till privatlivet. Visst vore det stimulerande med allmänt presidentval men president kan även utses av riksdagen i likhet med val av talman. Presidentens maktbefogenheter kan utformas på hur många sätt som helst. Andra varianter handlar om att statsministern också benämns statschef eller att talmannen får titeln president.

För att troende monarkister, för det är verkligen fråga om tro, inte ska känna att marken rämnar och jordens undergång närmar sig kan kungahuset omvandlas till en privat stiftelse som försörjer sig själv och klär ut sig till generaler och amiraler enligt samma regler som gäller för teatrar och varietéer. Staten skulle vara helt bortkopplad. Media skulle därmed inte behöva göra hovreportrar och hovnissar arbetslösa utan fjäsket kan fortgå som tidigare med det undantaget att medlemmar av kungahuset kan be påträngande journalister dra åt skogen. F d kungligheter kunde söka in på högskolor och universitet helt enligt samma premisser som gäller för övriga svenskar.

Vad jag med dessa enkla rader menar är att vi kan bli en fullvärdig demokrati och ändå behålla kungahuset som en privat stiftelse helt utan officiell ställning. På detta sätt tillfredsställs alla trosuppfattningar och smakriktningar. Alla som vill slå pannan i marken med djupa bugningar för överheten kan fortsätta med det.