Bevara byaskolor?

 Ska byaskolor vara kvar? Om vi bortser från det mesta är naturligtvis svaret ja. Lever man i ett lufttomt rum kan man skrika jaaaa!  Inga politiker vill lägga ned byaskolor för att jäklas med folk. Tvingas man ta ett sådant steg beror det på utvecklingen ekonomiskt och verksamhetsmässigt. Det är mycket dyrt att hålla igång små skolor med 1 – 10 elever i varje klass. Med B-form kan det vara acceptabelt med  8 – 10 elever i varje klass. Elevernas rätt till lärare med specialkompetens är lika giltig oavsett om det är fråga om en liten byaskola eller större skola i centralort. Elevernas sociala utveckling hämmas om det är för få elever i varje klass, kanske i vissa fall en enda klasskamrat!

Politikens uppgift är att prioritera och välja. Klarar man inte det bör man syssla med något annat än politik. Är det rimligt att ha en särskild skolenhet med för litet elevunderlag i en by 3 km från centralorten? Orterna nästan sammanbygda. Fullständigt orimligt säger jag.

Är det rimligt att inte kunna samordna  skolan med näraliggande by i angränsande kommun när underlaget på vardera stället är för litet men sammantaget fullt tillräckligt? Fullständigt orimligt säger jag! Politikerna måste kunna se längre än till sin egen navel.

Den kommunala penningpåsen är en viss summa pengar. Har man för dyr skolstruktur måste pengarna tas någon annanstans. Äldreomsorgen, gatuunderhåll, kulturaktiviteter etc.  Inom skolan blir det mindre pengar över till stöd för elever med särskilda behov. Dessa elevers föräldrar är i minoritet och kanske inte heller särskilt högljudda av sig. Men de har ändå rättigheter!

Så till de personer som tycker det är självklart att till varje pris behålla en dyr skolstruktur (t ex små byaskolor) vill jag ställa en enkel och rak fråga. Tycker ni att det är OK att de extra resurser som byaskolor kostar tas från elever med särskilda behov inom hela kommunen? Eller ska resurserna tas från vård av svårt sjuka gamla? Inga av de kategorier jag nu nämnt har makt och förmåga att organisera stora protestmöten och protestmarscher.

Önska sig guld och gröna skogar eller skolor i varje buske kräver ingen intellektuell ansträngning.

 

Etiketter: , , ,

10 kommentarer

  1. Lars Johansson

    Jag önskar mig gyllene hjortron i gröna skogar.. större matematisk chans än att vi i framtiden kan ha alla byskolor kvar i hela vårt land, ty de flesta är ju redan borta.

    Men jag vägrar, totalvägrar att säga att slaget är förlorat och slänga in handduken bara för att ekonomin i vår kommun kan anses vara dålig men det finns sätt att ändra på det om MAN vill. Men ja, vill Storumans allians lägga ner enheten i Stensele får man nog räkna med att jag opponerar mig.

  2. Gunnar Andersson

    Om man dessutom tycker att pengarna som skolan är tilldelad skall delas ut till friska föräldrar
    som vill vara hemma med sina barn längre tid än vad världens mest generösa föräldraförsäkring täcker ,Då blir det en ekvation som är svår att lösa.

  3. Håkan Rombe

    Svar till Lars Johansson (2013-05-31 07:18)
    Som jag skriver i min blogg måste man även titta på konsekvenserna av sina prioriteringar. Drabbar dessa samhällets svagaste då opponerar jag mig. Som jag ofta sagt. Låt staten ta över ansvaret och pengarna för skolan. Kommunaliseringen var ett missfoster!

  4. Peter Åberg

    Ser du Håkan någon skillnad mellan statlig skola och statligt finansierad kommunal skola?

    Vad jag förstår har skolan alltid varit kommunal. Det som varit skillnaden är finansiering och mer eller mindre central styrning och inspektion.

    Har jag fel?

  5. Håkan Rombe

    Svar till Peter Åberg (2013-05-31 13:48)
    Du har nog rätt i det att vi före 1990 alltid haft kommunala skolstyrelser men stark statlig styrning. Endast staten kan se till att vi får en skola med likvärdig kvalitet i hela Sverige. Staten borde helt finansiera skolan och även ha inflytande över skolstrukturen så att vi inte får dagens suboptimering beroende på lokala opinioner och politiker som inte orkar stå raka när det blåser.

  6. Åsa Berglund Einarsson

    Om man tittar på det totala antalet är det kanske okej att slå ihop två små skolor i olika kommuner, men om man tittar på i vilka årskurser eleverna går kan man bli tveksam. Om det endast är två elever i åk 3 i den ena skolan och inga elever i åk 3 i den andra skolan, så är det tveksamt om det är någon vinning kvalitetsmässigt (både socialt och pedagogiskt) för eleverna.

    Det finns trots allt fördelar för elever med särskilda behov i de små skolorna. Man kanske ska vända på steken och specialisera sig på elever i behov av särskilt stöd på de små skolorna, och erbjuda plats för dem i lugnare och tryggare miljö. Familjer som bor 5-6 mil utanför en större ort ser möjligheter i att skicka sina barn till skolor med specifika kompetenser och anpassad miljö.

  7. Håkan Rombe

    Svar till Åsa Berglund Einarsson (2013-05-31 14:32)
    Man ska naturligtvis göra allt med förnuft. Rent statistiskt är det ungefär samma andel elever med särskilda behov och de är inte stöpta i samma form utan behoven kan se ganska olika ut.Det är i små kommuner oftast i centralorten som de behövliga kompetenserna finns och det är mest ekonomiskt att utföra jobbet där i st f att tillbringa mycket tid på bilfärder ut till de små byskolorna. Varje kommun har att prioritera och välja. Mera resurser till skolstruktur innebär mindre resurser till verksamhet.

  8. Inger

    Får den ”lilla” skolan plats i den ”stora” då, eller måste man bygga ut och om? Kan det då löna sig?

  9. Håkan Rombe

    Svar till Inger (2013-06-04 00:23)
    I regel har elevantalet minskat även i glesbygdscentra så att inga utbyggnader behövs. Byggkostnader har en avskrivningstid på uppåt 40 år så den kostnaden är liten i jämförelse med personalkostnaderna. När elevantal och statsbidrag minskar måste strukturrationaliseringar göras på skolområdet.Inom skolenheter och inom kommunen. Mäktar man inte med strukturrationaliseringar slår besparingar direkt på verksamheten, t ex stöd till elever med särskilda behov. En annan sida av myntet är att de flesta kommuner har lik i lasten i form av verksamheter som inte är kommuners kärnverksamheter. T ex subventionerade hyror i industrihus och överstora näringslivsavdelningar för att inte tala om flygplatshybris.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.