Utöya

Som de flesta andra mins jag exakt vad jag gjorde den dagen när  Breivik skrev in sig i ondskans rekordbok. Jag var i Skalmodal där vi endast har mottagning för norsk radio. Rapporten om bomben i Oslo kom först och senare rapporter om skott ute på Utöya. Någon eller några ungdomar  troddes ha skjutits ihjäl efter mobilsamtal och SMS till anhöriga. Det var först efter lång tid som hela vidden av massmördaren Breiviks dåd stod klart. Då var vi redan tillbaka i Långsjöby och kunde se TV och livet blev sig inte likt längre.  Andra ögonblick av fasa som sitter präglat i minnet på livstid är Kennedymordet, Estoniakatastrofen och 11. septemberdådet i New York och nu senast nedskjutningen av trafikflygplanet MH17 av ryska separatister.

När det gäller massmorden på Utöya går tankarna till alla norska familjer som förlorade de dyraste en människa kan ha, sina barn,  genom en galnings verk.  Och Breivik han har andra bekymmer han. Sin egen bekvämlighet på fånganstalten. Han är med andra ord bortom all räddning.