Algot och antiglobalister
”Säg Algots, det räcker” är en slogan som många i mogen ålder känner igen. Algot Johansson, född 1886, startade ett textilföretag 1907 som slutade med konkurs 1977. Företaget tillverkade skjortor och andra kläder till bra priser och kvalitet. När det började gå knackigt tack vare import från låglöneländer lockades Algots att utnyttja floran av lokaliseringsstöd och i Västerbotten var 700 personer anställda i textilindustrin år 1974, bl a i Lycksele. Företrädesvis kvinnor, vilket ju var bra och helt i linje med samhällets målsättning att öka kvinnornas frihet och valmöjligheter.
Lokaliseringsstöden har en trist historik med skjortor, plastcyklar mm men det tar vi en annan gång. Förhoppningarna (fantasierna) tog tvärt slut i och med Algots konkurs 1977.
Var Algots konkurs bra eller dålig? Vi kan konstatera att om Sverige skulle ha envisats med med en stor textilindustri fram till våra dagar hade det krävts ett löneläge som knappast skulle ha accepterats. 5 000 kr i månadslön?
En annan bransch i kris åren 1969 – 1985 var varvsindustrin. Supertankers tillverkades i Göteborg och Malmö i konkurrens med bl a Sydkorea och Japan. Priserna blev sedermera så låga att priset på den färdiga båten motsvarade värdet på stålplåten som köptes från SSAB om jag minns rätt. Enorma belopp skyfflades in i statligt stöd till en konkursmässig bransch.Eländet tog alltså slut omkring år 1985. Kanske även denna bransch hade räddats med en månadslön på 5 000 kr?
I stället för att jobba för 5 000 kr i månaden har Sverige ställt om näringslivet till mer lukrativa verksamheter. Tack vare frihandel och medlemskap i EU har vi en betydligt högre levnadsstandard än vi annars skulle ha haft. Sverige har även varit bra på omställningar vid nedläggningar av företag genom omskolning och studiestöd till vuxna. De länder som övertagit våra nedlagda verksamheter har ökat sin levnadsstandard och blivit kunder till våra högteknologiska produkter och tjänster. Frihandel är bra för alla. Det Trump och andra bakåtsträvare borde göra är att studera Sveriges metoder för omställningar i stället för att försöka skydda dödsdömda verksamheter.
Arbetskraften bör också vara beredd att omskola sig och inte säga som den nyss arbetslöse som sa, ”aldrig att jag sätt mig på en skolbänk na mer”!
Senaste kommentarerna