Det fosterländska kriget

I Sovjetunionen- Ryssland kallas andra världskriget för ”Det stora fosterländska kriget”.  En beskrivning som omhuldats av kommunistpartier i väst och öst är att Sovjetunionen i stort sett ensam vann världskriget och beviset sägs då vara antalet dödade soldater.  Redovisas i följande tabell.

Stupade            Antal tjänstgörande

Tyskland           5,4 milj               18,7 milj

Japan                 2,3 milj               9,4 milj

Sovjet                8,7 milj               34,5 milj

USA                    0,43 milj            18,9 milj

Britterna           0,58 milj            11,1 milj

Frankrike          0,26 milj            —-

Bland de tyska stupade finns  ca 1 milj som dog i fångenskap i främst Sovjetunionen.

Av siffrorna kan man utläsa att 30 % av alla inkallade i Sovjetunionen dog under kriget. Många dog i tysk fångenskap och många dog efter befrielsen i fångenskap i sitt eget fosterland Sovjetunionen eftersom de tillfångatagna ansågs fega och kunde ha påverkats negativt av västerländsk demokrati. Av USA:s inkallade militärer dog 2,3 % i kriget mot axelmakterna Nazityskland, Japan och Italien.

USA drog det tyngsta lasset i kriget mot Japan som pågick till hösten 1945. USA förde alltså krig mot alla tre axelmakterna vilket ofta glöms bort när Stalin ska hyllas.

Studerar man hur t ex Sovjet och USA förde krig kan man enkelt se att diktaturen Sovjet förde krig utan avseende på förluster i människoliv. Frontalanfall mot befäst fiende i våg efter våg och med politiska kommissarier i bakgrunden som sköt alla som sprang bakåt i kulregnet. Det demokratiska USA hade hela tiden att beakta opinionen hemmavid som påverkades av krigskorrespondenterna. USA prioriterade alltså egna människoliv och slösade i stället med materiella resurser. I det Finska vinterkriget förlorade Finland ca 22 000 döda  och Sovjetunionen  ca 200 000 döda vilket åskådliggör vad jag menar. Överfallet på Finland skedde enligt det hemliga protokollet i pakten mellan Sovjetunionen och Nazityskland 1939-41 som gav Sovjetunionen rätt att införliva Finland, Estland, Lettland, Litauen och östra Polen i det kommunistiska skräckväldet. Finland satte stopp för Stalins planer med i hela världen beundrad vilja och hjältemod men Finland fick avstå en rejäl bit av sitt territorium till Sovjet. För Baltstaterna och Polen gick det mycket, mycket illa. Etnisk rensning, deportationer, avrättningar och förlorad frihet.

Efter andra världskrigets slut fortsatte uppdelningen i intressesfärer och en stor del av Europa ockuperades av Sovjetunionen , det s k Östeuropa. Baltstaterna blev Sovjetrepubliker och Polen en bland andra lydstater under Kreml. Efter 45 års förtryck skedde befrielsen 1989-91 som ett av 1900-talets stora underverk. Kommunismen som politisk idé kollapsade.

Nya böcker beskriver vad som hände i Europa som resultat  av pakten mellan Stalin och Hitler 1939 – 41. Nazismens illdåd i Polen och i erövrade delar av Sovjetunionen känner vi väl till men en del av kommunismens illdåd har varit relativt okända för mig.  Förutom Katynmassakern där 22 000 militära chefer och intellektuella polacker avrättades begick Sovjet skändligheter överallt där de drog fram. Etnisk rensning med inriktning på de erövrade ländernas eliter och bönder  pågick även i Baltstaterna 1939-41 och efter Sovjets andra inmarsch 1944 och framåt. Endera nackskott eller deportation till Gulag vilket för flertalet var detsamma som en dödsdom. Många svaga, t ex barn, dog under fruktansvärda förhållanden i boskapsvagnar på färden till Sibirien.

Nazisternas illdåd mot judarna och andra folk som de betraktade som ”untermenschen” ska inte förringas men i antalet mördade och deporterade människor i ockuperade områden är Sovjetunionen Nazitysklands jämlike.  Några år före pakten med Hitler orsakade Sovjetryssland 1932 – 33 hungerkatastrofen i främst Ukraina då uppskattningsvis 7 miljoner människor svalt till döds, flertalet barn! Ska vi kalla det  för ”Den stora fosterländska svälten”?

Anne Applebaum har skrivit intressanta böcker om förhållandena i Sovjetunionen. En annan intressant författare är historikern Roger Moorhouse som i boken ”Djävulens Allians” skriver om pakten mellan Stalin och Hitler 1939 – 1941 med särskild inriktning på den hemliga delen som innehåller dödsdomarna  mot Polen, Finland och Baltstaterna mm. Mycket intressant är beteendet i de västerländska staternas kommunistpartier inför de snabba omkastningarna i Kremls ”linje” de aktuella åren.Man vet inte om man ska skratta eller gråta!