Lågaffektivt bemötande

En lärare har råkat illa ut som fysiskt hindrade en elev att blockera en skolkorridor med en soffa. Eleven ifråga ska ha någon form av diagnos och ha för vana att leva rövare i skolan. Målet ska visst avgöras av HD! I övrigt är jag inte så insatt i fallet. Men den ännu ej vetenskapligt verifierade metoden lågaffektivt bemötande borde enligt elevombudsmannen ha tillämpats, d v s läraren ifråga borde ha låtit ”krigaren” fortsätta att blockera korridoren och använda avsevärd tid för att lågaffektivt tala eleven tillrätta. En korridor är bl a utrymningsväg vid särskilda händelser ska väl påpekas.Elevombudsmannen tycks dock vara en högaffektiv person som tar ett sådant ärende ända till Högsta Domstolen (HD!

Mot elevers rätt att leva rövare och störa måste vägas alla andra elevers rätt att få ägna sig åt studier i lugn och ro. Man måste fråga sig om inte elever med sådan problematik borde ha elevassistent eller få undervisning på särskild plats men assistenter kanske sparas bort när självsvälten i skolan ökar p g a besparingar.

Lågaffektivt bemötande har säkert sina fördelar i särskilda boenden och psykets vårdavdelningar men i skolan ska studiero för alla prioriteras! Jag vet för jag fick prova långt innan lågaffektivt bemötande var ett akademiskt begrepp. Jag finansierade mina högskolestudier 1966-70 genom att bl a arbeta som extra vak på lasarettet  kl 21-07. Därefter omklädning och färd till föreläsning! En gång vakade jag på en lugn medicinavdelning när larmet kom kl 0100, ”kom genast till psyket”!  Jag larvade dit och när korridordörren öppnades såg jag en jättelik ”gorilla” tåga fram och tillbaka i korridoren med  systrar och biträden släpande efter i klasar. Polisen hade bara dumpat killen på psyket och stuckit. Jag med 75 vältränade kilon skulle alltså rädda situationen men det var bara det att mannen ifråga hade ca 130 vältränade kilon! Uppgiften var att få in bjässen i ett vårdrum med säkra fönster. Där och då uppfann jag begreppet lågaffektivt bemötande, nöden är uppfinningars moder! Årtionden senare blev lågaffektivt bemötande ett akademiskt begrepp! Bjässen var inte ilsken utan deprimerad. Han visade sig vara en tysk f d olympisk silvermedaljör i diskuskastning. Jag pratade lugnt med honom på min knaggliga tyska och fick in honom i rummet. Det visade sig att han var pojkvän, nu f d, med en aktris som uppträdde på en av stadens lyxkrogar. Hon hade denna kväll gjort slut och han hade försökt begå självmord genom att hoppa ut genom ett fönster på 7:e våningen. Vakter och polis lyckades hindra honom. Mitt ”lågaffektiva bemötande” gjorde diskuskastaren lugn och vi skildes som vänner. Tyvärr blev jag alltför populär på psyket så många fina lugna vak slutade mitt i natten med kallelsen, ”Håkan kom genast till psyket”! Ibland blev det akuten vilket definitivt inte heller var en lugn plats under helgnätter.