Vindkraft och kommunalt veto

Vindkraftsbranschen har i många år efterlyst en översyn av rätten för kommuner att stoppa vindkraftsprojekt s k kommunalt veto. De folkvalda i riksdag och kommuner, representanter för folkviljan, står bakom utbyggnaden av vindkraft som en viktig del av lösningen på vårt stigande elbehov och klimatproblemen på vår jord. Av diverse skäl har glesbygden utsetts som lämpligt område för vindkraft. Större befolkningscentra anses inte lämpliga av olika orsaker, t ex finns inflygningsstråk för flyg och Försvarsmakten vill inte ha vindkraft som försvårar försvaret av befolkningscentra.

Glesbygden är glesbefolkad främst beroende på frånvaron av ett utvecklat näringsliv. Våra ungdomar flyr glesbygden till städer med utbildningsmöjligheter, kvalificerade jobb och ett rikt kulturliv. Denna utveckling är bra för ungdomarna ifråga, Sveriges konkurrenskraft internationellt och vår levnadsstandard men gör också glesbygden allt glesare.

När vattenkraften byggdes ut med skövlande av landskapet i en omfattning som får vindkraftens omvandling av landskapet att bli en obetydlighet. På den tiden fanns inget större motstånd eftersom mängder av glesbygdsbor fick välavlönade jobb som gjorde enorm skillnad. Villor byggdes och nya bilar uppenbarades på gårdstunen. Då accepterades att byar överdämdes och försvann under vattnet och folket tvingades flytta. Jag har själv lagt ut nät och sett gårdsgrunder på 5-6 meters djup.

En kvinna i Rönnbäck (tror jag) hade en lanthandel och hon var kvar ända till slutet. När butiken var omfluten av vatten och folket hade flyttat lämnade hon butiken olåst med varorna kvar i hyllorna, packade kläderna i en resväska och tog sig till E12 där hon embarkerade bussen till Storuman. Väl framkommen tågade hon upp till kommunalhusets reception, ställde ned väskan på golvet och yttrade de berömda orden, ”här är jag nu, var ska jag bo”? Av någon anledning råkade visst VK:s lokalredaktör påpassligt vara där och Västerbottensradion (Carl-Axel Nordenberg??) var också där enligt mitt minne. Måste ha varit i början på 1960-talet. Drygt 40 år efteråt gjorde jag återbesök i hennes butik och vad jag kunde se fanns varorna i hyllorna kvar orörda. Hade det varit i Tensta eller Sundsvall hade butiken nog på nolltid varit rensad och fönstren sönderslagna. Konstiga människor i den riktiga glesbygden som respekterar egendom.

I dag domineras näringslivet i den riktiga glesbygden av Pensionsmyndigheten och Försäkringskassan. Pensionerade stadsbor flyttar till glesbygden för att uppleva tystnaden och att ingenting rör på sig, syns och hörs förutom ”Fingal Olsson” i Martin Ljungs sketsch. Inte sällan organiseras motståndet mot vindkraft av hemvändande pensionärer som inte vill störas av någon inkomstbringande verksamhet. Glesbygden är på väg att bli tystbygden!

Motståndet mot vindkraftens utbyggnad organiseras numera på ett annat sätt än för ett par årtionden sedan via sociala medier. Var och en kan snabbt googla fram eländeskataloger på vindkraftens förödande verkningar som i mångt och mycket är kolossala överdrifter. Det är t ex svårt att förstå hur vindkraft väsnas så att bostäder blir obeboeliga när man ser alla bostäder som ligger nära stora vägar som trafikeras av långtradare, timmerbilar och fortkörande personbilar. Nutidens bildäck alstrar mycket oljud när det går fort. Vad är oljud förresten? Om man ogillar ett ljud växer det till oljud om man inte gillar det som alstrar ljudet. Det bli som en efterhängsen polyp på hjärnan. Själv blir jag galen på inande myggor i sovrummet trots att ljudnivån är knappt mätbar. Jag jagar myggan ifråga tills den är dödare än död!

Vilken elproduktion Sverige ska ha och var den ska äga rum är en fråga för regering och riksdag, inte en fråga för lokala opinioner i kommuner. Den frågan behöver inte ens diskuteras. För glesbygdens överlevare är sysselsättning av central betydelse och vindkraft erbjuder sysselsättning och inkomster. Dessutom avsevärda pengar till glesbygdens föreningsliv. Pengar till markägare där verken placeras och fasta inkomster för vindkraftstekniker, man talar om en tekniker per 5-7 verk. Till detta kommer inkomster för väghållning, plogning mm. De vägar som byggs är en ekonomisk fördel för skogsavverkningar.

Och slutligen eländeskatalogen om antalet dödade fåglar. Sverige har enorma vidder där det inte kommer att finnas några vindkraftverk. I sammanhanget kan vi väl jämföra med antalet fåglar och djur som dödas av biltrafik, järnvägstrafik och flygtrafik. Här är förmodligen vindkraften i jämförelse en obetydlighet.