Skolans buse

Jag hade en gång i tiden, närmare bestämt 1952, titlarna skolans buse och skolans sämsta välskrivare i Långsjöby folkskola. Den första titeln ganska kortvarigt och den andra titeln var nog mer en känsla hos mig än ett naturvetenskapligt faktum. I min hjärna skapade jag mycket vackra bokstäver men mina fingrar lydde inte. Mina fingrar lyder mig nämligen inte och har haft en tendens att vara där de inte borde vara. I dag sägs det att skolbarnen inte kan läsa skrivstil och då spelar mitt lyte ingen roll. Jag var alltså före min tid!

Vid Långsjöbys skola fanns en lång flaggstång, kanske från Långsjöbys längsta gran och i dess topp en mycket vacker stor flaggstångsknopp. Av glas visade det sig! Sådant material i en flaggstångsknopp borde vara förbjudet på en skola. När ingen lärare stod i lärarrummets fönster var flaggstångsknoppen det givna målet för pojkarnas stenkastning och knoppen hade klarat sig från 1945 till 1952. Då hände det! Jag fick in en femetta med en rejäl sten och flaggstångsknoppens delar regnade ned så gärningsmannen och publiken fick springa för livet. Den naturliga frågan som jag naturligtvis inte tänkt på inställde sig ”VAD GÖR JAG NU”? Tjejerna sprang vid dylika händelser i raketfart till lärarrummet och berättade förstås, ”det var Håkan som gjorde det”! Ingen idé att neka alltså. När jag kom hem var det bara att berätta för föräldrarna. Familjeekonomin i fara, vad kostar det att placera en ny knopp på flaggstången?

Skoldomstolen dömde mig till 3 timmars välskrivning en lördag eftermiddag. Under övervakning av lärare fick jag skriva ”jag får inte kasta sten” i 3 timmar, sida upp och sida ned. Skrivhäftet var linjerat för välskrivning minns jag. Jag vet inte var detta skrivhäfte finns idag, kanske kommunen har det i sitt arkiv över dömda elever?

På kuppen blev jag en berömdhet och idol bland byns pojkar. Håkan? Ja det var ju han som prickade flaggstångsknoppen på skolan!

Etiketter: , , ,

2 kommentarer

  1. Karl Almlöf

    Skollärarinnan frågade: Vem raserade Jericos murar? Inte var det jag svarade klassens värsta busfrö, som tydligen kände sig träffad. Detta berättade skolfröken på skolstyrelsesammanträdet. Ordföranden kommenterade; Är det så att det inte går att få tag i den skyldige får kommunen stå för reparationskostnaderna.

  2. Håkan Rombe (inläggsförfattare)

    Haha! Den var bra, men min historia är sann till hundra procent. Din historia är nog sann till minst hälften. När jag gick i realskolan och vi hade kristendomskunskap spelade jag luffarschack med en kamrat. Plötsligt knuffade en annan kamrat
    i mig och jag såg ut som en fiollåda. Du ska läsa ”Fader vår.. väste han. Jag ställde mig som seden var och läste ”Fader vår som..” men efter halva bönen stannade hjärnan. Läraren sade hur fortsättningen var och ”nu tar vi det från början”. Jag började igen men när jag kom till samma passus vägrade hjärnan fungera! Samma historia en gång till! Nu var läraren uppretad och trodde att jag gjorde det på pin kiv och gav mig bönen i läxa till nästa gång. Nästa gång förhörde mig inte läraren på läxan och jag hoppades att läxan var glömd. Men så plötsligt en lektion efter några veckor kom frågan ”Håkan kan du läsa upp din läxa”? Jag ställde mig och läste och samtidigt blev jag nervös eftersom jag inte repeterat bönen på ett par veckor. Sanna mina ord! När jag kom till exakt samma ställe blev det tvärstopp i min skalle. Läraren gav upp, jag ansågs obotlig. Kamraterna skrattade men det gjorde inte läraren. Betygsmässigt fick jag B i betyg trots bättre resultat på prov. Jag ansågs nog som väldigt ogudaktig och sådana skall straffas!

Lämna ett svar till Karl Almlöf Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.