Messaure o vindkraft

Ett TV-program om vattenkraftsutbyggnaden i Messaure som sändes 2010 går i repris i dagarna i SVT. Det får mig att fundera över alarmismen i sociala medier om vindkraftsutbyggnaden i vår ständigt glesnande glesbygd. Det låter som om landskapet förstörs för evärderliga tider, oväsendet från vindkraftsverken beskrivs som outhärdligt och fula sägs dessa smäckra skapelser också vara. Det finns också en eländeskatalog på sociala medier som successivt byggs på så att den i dessa dagar nått ofantlig storlek. Det mesta är grova överdrifter och ibland rena osanningar. Hysterin har nu också nått DN:s ledarredaktion.

Den miljövänliga vattenkraften sätts inte ifråga därför att en utdöende minoritet av folket var med på tiden det hände. De flesta ser idag ett landskap beväxt med skog vid kraftstationer, dammar etc. ”Men så har det väl alltid sett ut!” Vid lågvatten tidig vår ser man vilka vattennivåskillnader som skapats men när turistsäsongen börjar är vattenmagasinen fyllda. ”Så har det väl alltid sett ut”. Vindkraftverken behöver en mindre slätgjord yta och ett betongfundament som inte påverkar landskapet mer än ett ordinärt villabygge. Till detta kommer vägar som skogsägarna ser som en tillgång vid framtida skogsavverkningar och skogsvård. Tas verken bort i en framtid kommer snart ingen se att de överhuvudtaget funnits!

Messauremagasinet dränkte byar och befolkningen tvingades bort. Liknande scener utspelade sig överallt där vattenkraften byggdes ut. Vid utbyggnaden av Umeälvens övre lopp dränktes t ex byn Rönnbäck med butik, bönhus och skola och befolkningen tvingades bort. Jag har själv lagt ut nät i sjön därstädes och några meter under båten kunde jag se husgrunder av bostadshus och ladugårdar där jag några år tidigare vandrat, träffat folk, arbetat och handlat i butiken. Fram till 1989 bestämdes värdet på jord- och skogsbruksfastigheter av Lantbruksnämnden i varje län och dessutom vem som godkändes som köpare. Marknaden var satt ur spel och de fastigheter som löstes in av Vattenfall betalades inte ens i närheten av dagens priser men den engångssumma som erhölls räckte till köp av likvärdig jord- och skogsbruksfastighet. En del köpte istället ett ofantligt dollargrin som hette Ford Edsel. Efter 10 år ägde man en gammal rostig bil som knappt någon ville köpa. Det var då dags att dra söderut till industrijobb.

Vi som växte upp under denna epok såg följderna av en total omskapelse av naturen. För senare generationer är väl denna omskapelse detsamma som ”naturen”.

TV-programmet Messaure är ett viktigt historiskt dokument om vårt behov av el och vilka uppoffringar som måste göras. Allting har ett pris! Programmet borde vara ett utmärkt inslag i alla diskussioner om olika sätt att producera el.