Etikett: biståndshandläggare

Äldreomsorg i kris

Av , , 2 kommentarer 3

Antalet äldre (80+) i Sverige har ökat kraftigt tack vare att vi lever allt längre. Samtidigt har antalet platser i särskilt boende minskat kraftigt. Enligt forskare på området har minskningen av antalet platser  varit långt större än vad som kan motiveras av förbättrad hälsa för äldre. Många är multisjuka när de äntligen får en plats på särskilt boende vilket innebär ökad vårdtyngd. Trots försämrade arbetsvillkor med massor av deltidsanställningar och delade turer har antalet huvuden, händer och fötter som skall ge de gamla en acceptabel tillvaro ändå minskat. Det man ofta hör är att personalen går på knäna och inte hinner med att stilla ångest och vara den trygghet för de äldre som man vill vara. Den genomsnittliga överlevnaden för en som får plats i särskilt boende är i Storuman 2½ år. På andra håll i Sverige rör det sig om betydligt kortare tid. Det är alltså fråga om sjuka och multisjuka äldre som borde få den bästa omvårdnad den tid de har kvar.

Plats i särskilt boende eller hemtjänst får man genom biståndsbeslut. Om den äldres behov kan tillgodoses genom hemtjänst får den äldre regelmässigt avslag på sin ansökan till särskilt boende.Biståndsbesluten grundar sig på en noggrann genomgång enligt ett regelverk som jag inte i Storuman i vart fall har sett någon förändring i.  Numera finns en statlig piska över kommunerna som säger att om kommunen inte inom en stadgad tid (3 månader?) ser till att effektuera ett gynnande biståndsbeslut får kommunens kommunstyrelse böta. Jag vet inte om denna piska påverkat biståndshandläggarna att vara ”hårdare” i sina bedömningar. Det är viktigt att biståndshandläggarna inte låter sig påverkas av politiker som missköter sina uppgifter att skaffa fram nödvändiga resurser. Jag har i varje fall inga belägg för att något sådant skulle förekomma i Storuman. Ett annat problem är att många äldre vill bo kvar i sitt ordinära boende längre än vad som är hälsosamt för dem. Undrar om inte det problemet är större i glesbygd än annorstädes. Här bor många människor som är vana vid att alltid reda sig själva och inte vill ligga samhälle och anhöriga till last.

Resurserna till äldreomsorg har alltså minskat  trots ökade behov. Det är viktigt att kommunerna ser över sina budgetar och tillgodoser välfärdens behov innan man pytsar ut pengar till det grabbar gillar, t ex överstora näringslivsavdelningar, miljoner till flygplatser som inte behövs och mycket mer.  Det sticker också i ögonen när man ser att kommunala områden med minskande underlag, t ex skolan, ökar sin andel av kommunbudgeten på andra sektorers bekostnad och den drabbade sektorn råkar oftast vara äldreomsorgen där behoven ständigt ökar! Varför inte någon gång börja med omsorgens behov i budgeteringen och se vilka extravaganser man därefter kan unna sig.

De största pengarna hittar man i oekonomisk och ineffektiv skolstruktur och äldreboendestruktur. Vi kan inte ha kvar det gamla duttandet med enheter i små byar. För äldreomsorgens del finns också klara medicinska motiv för denna översyn.