På äldreboendet Tranan pågår för närvarande ett försök där Samhall sköter städningen och omvårdnadspersonalen sköter omvårdnaden. Det låter ju ganska klokt att använda sig av specialister på respektive områden. Lokalvård är ett yrkesområde som kräver utbildning, modern utrustning, moderna metoder och organisation. Att omvårdnadspersonal ska ha detta som bisyssla på "lediga stunder" är galet. Behovet av omvårdnad är oändligt så egentligen ska det inte finnas några lediga stunder.

Vinsten är bättre och effektivare städning och bättre omvårdnad. Sedan kommer förstås frågan att uppstå hur vi löser detta ekonomiskt. Om det i slutändan skulle visa sig att vi för att få dessa vinster måste slanta upp lite ur kommunbudgeten blir det förstås kris. Eller kanske inte? Enligt många kommunpolitiker har man nu upptäckt att ju fler miljoner kommunen öser ut på diverse kringverksamheter ur obefintliga pengar desto bättre blir kommunens ekonomi. So what? Vi får ta hit Bagdad-Bob som föreläsare!

 När omsorgens ekonomi behandlades i budgetberedningen häromsistones tycks det ha gått till på följande sätt: Ordföranden för nämnden begärde 7 milj extra för att Omsorgsnämnden ska klara år 2011 inkluderande 8 nya demensplatser. Svaret lär ha blivit att kanske 2 miljoner i stället för 4 milj till demenvårdsutbyggnaden. 2 miljoner av 7 med andra ord!  När kommunstyrelsens favoritverksamhet däremot begär 10 milj får man minst 10 miljoner. Nu tillhör förstås omsorg och skola inte kommunstyrelsens favoritverksamheter. I princip begär man att utbyggnaden av demensplatserna ska finansieras genom personalminskningar i den övriga äldreomsorgsverksamheten.

Vilka jämförande nyckeltal indikerar att det finns onödiga resurser i Omsorgsnämndens verksamhet? Vi kan jämföra oss med liknande glesbygdskommuner och få viss vägledning i bedömningarna. När jag för något år sedan jämförde oss med Vilhelmina kom jag fram till att V-mina satsade uppåt 10 milj mer på sin omsorgsverksamhet.