Jag har en metmaskodling med metmaskar inspärrade i en hink. Jag är nu fruktansvärt rädd för att Djurens Vänner skall göra inbrott hos mig och släppa ut metmaskarna i det fria där skator och starar kommer att döda mina kära maskar och äta upp dem. Vilka idiotier som helst verkar möjliga i dag.
Flagellanterna som vandrade omkring i Europa under Digerdöden och piskade sig själva blodiga för att sona sina synder var varken de första stollarna eller de sista. Det är ett som är säkert!
Jag har fina fingerhandskar av skinn efter den mördade grisen Nöff Nöff. Ett antal skor har jag också. Ett par är efter den mördade kossan Rosa. Min moster hade en päls efter den mördade familjen Ekorre, det var ekorrarna Janne, Olle, Maja etc etc. Hur många som helst. Massmord måste det ha varit. Rena massakern. Jag har en ulltröja också efter fåret Putte som höll på att frysa ihjäl efter klippningen. Ren misshandel och som han såg ut!!
Jag har också en fin vapenrem till min älgstudsare. Remmen kommer från den mördade älgen Hälge. Jag är själv oskyldig till mordet. Eller kanske det i detta fall kan rubriceras som dråp. Det skedd ju i hastigt mod. Men min stolthet är den f d militärpälsen efter de mördade fåren Umelotta och Umekalle. De mötte sin baneman på 1930-talet strax utanför Umeå. Det var 40 år innan universitetet etablerades och vissa Umeåbor sedermera drabbades av klarsyn av himmelska mått. De talar om mord på djur. När den finska armén klådde upp Sovjets Röda Armé 1939-40 kan man delvis tacka pälsarna efter 10 000-tals mördade tackor. Finnarna klarade kölden bra men ryssarna frös ihjäl högvis.
Ingen har ännu åtalats för alla dessa miljontals djurmord. Kanske det beror på att vår lagstiftning ännu inte reglerar mord som begås av människa mot djur. Eller mord som begås djur emellan. Men det kommer väl. Botten är säkert inte nådd när det gäller mänsklig förvirring och förnedring.
I dessa dagar "befrias" minkar. Körsnärer och pälshandlare "befrias" från sitt levebröd. Mc Donalds "befrias" från fönsterrutor och får lokaler vandaliserade av djurrättsaktivister. I slutet av 1960-talet när jag bedrev ekonomstudier vid Umeå Universitet förekom orden "progressiv" och "befria" frekvent. Det handlade då oftast om att "befria" länder från parlamentarism, yttrandefrihet och demokrati. De renläriga var skrudade i Mao-blusar och hade Maos "Lilla Röda" väl synlig i rockfickan. De olika riktningarna, sekterna, inom kommunismen antog alla möjliga bokstavskombinationer. Jag tycker att det verkar finnas en viss kongenialitet mellan de extremröda från slutet av 1970-talet och dagens pälsaffärsvandaler. De anser sig alla vara i besittning av LJUSET.
Här nedan ger jag en provkarta på "befriade" länder under 1900-talet.
Nordkorea 1945, Cuba 1959, Vietnam, 1975, Kina 1949, Kambodja 1975. Dessa länder är än i denna dag "befriade".
Länder som så småningom blivit befriade från "befriarna": Östtyskland 1945 – 1989, Tjeckoslovakien 1945 – 1989, Rumänien 1945 – 1989, Bulgarien 1945 – 1989, Ungern 1945 – 1989, Estland 1944 – 1991, Lettland 1944 – 1991, Litauen 1944 – 1991, Polen 1945 – 1989, Ryssland 1917 – 1991, Vitryssland 1917 – 1991, Ukraina 1917 – 1991.
"Befrielserna" ledde till folkmord i ofattbar skala. Över 100 miljoner människor har fått sätta livet till när de kommunistiska "befriarna" försökte skapa en socialistisk mänsklighet genom likvidering av dem som inte passade in i den Marxistiska mallen. Av massmördarna är Mao värst, men trots det pryder hans fernissblanka anlete de flesta större offentliga platserna i Kina än i denna dag. Och ett och annat rum i Sverige.
Nej, det gäller inte politikerna i Storuman denna gång. Djurrättsfantasterna har ju kollat upp sveriges minkuppfödare och funnit att kannibalism förekomer, d v s minkar äter upp sina döda kamrater. Bland människor har kannibalism främst förekommit i kommunistiska stater som Sovjet och Kina. Roald Amundsen, sydpolensegraren, skriver så här i sin bok Sydpolen om kannibalism bland hundar:
"Och så den iögonenfallande fördelen att hund kan födas med hund. Man kan minska hundbeståndet pö om pö, slakta de mindre lämpliga till föda för de utvalda. På det sättet skaffar man dem färsk mat. Och hade vi själva lust på ett stycke färskt kött, så kunde vi skära oss en delikat filé. Den smakade lika gott som det finaste oxkött. Hundarna har inte något emot detta. Får de bara sin andel, är de lika glada var den än är tagen på kamratens kropp. Det enda som var kvar efter en sådan utfordring var offrets tänder. Hade det varit en ansträngande dag försvann dessa också".
Jag undrar om djurrättsaktivisterna frågat aktuella minkar om de hade något emot att äta på döda kamrater. De kanske tvärtom var förtjusta? Personligen önskar jag att älgjaktslagen lyckas så bra i höstens jakt att de slipper äta upp sina älghundar! Även om hundkött smakar delikat.
Sysselsättning: Pensionerad rektor och lektor i företagsekonomi. Författare. Bloggare
Född: 1940
Familj: Hustru 3 vuxna barn
Bor: Långsjöby Storuman
Bil: Subaru Forester
Husdjur: Inga
Första minne: Tyska stridsflygplan som dånade över Långsjöby 1944
Bästa minnet: Bröllopet 1961
Favoritmat: Stekt röding. Biffar av älgfärs.
Smultronställe: Fritidshuset i Skalmodal.
Avkoppling: Läsning böcker i samhällsvetenskap, idéhistoria och samtidshistoria
Bästa egenskap: Ingenting är omöjligt. Alltid verksam.
Det bästa med Storuman/Tärnaby
1. Blandningen nybyggarkultur- samisk kultur.
2. Närheten till fjällen
3. Jag har mina rötter och mina jaktmarker/fiskevatten här
4. Bredband i byarna
Senaste kommentarerna