Längdskidåkning rätt bedriven är en av världens hälsosammaste sporter men har på elitnivå urartat. Helgens världscuptävlingar har under de två första dagarna bl a resulterat i en kraschad handled och ett lårbensbrott. Dags att placera ut räddningshelikoptrar med ortopeder längs banorna?
Falun och Internationella Skidförbundet har skämt ut sig. Dels förrädiska isfläckar i utförslöpor och dels avskärmningar som liknar råttfällor. Bakom pappersskärmar osynliga stolpar som kan orsaka mycket svåra skador, i detta fall lårbensbrott. I kombination med masstarter och drösvis med åkare flera i bredd i branta utförslöpor kan det bara sluta på ett sätt. Och det gjorde det.

Tävlingar i längdskidåkning har numera blivit en ”produkt” som ska säljas på en TV-marknad och då krävs action. Olyckor är väl action? Jag är väl för gammalmodig som inte uppskattar skidtävlingar som liknar linjelopp i cykel som oftast avgörs de sista 50 metrarna trots att man kör kanske 30 mil. Jag har övergått till att titta på längdskidåkning med masstart endast under de sista 2 minuterna. Det som händer före är rena sömnpillret med tätgrupper på 30-50 åkare. Jag missar förstås många hälsofarliga krascher i utförslöporna men det kan jag bjuda på.

Vad gör tredje statsmakten, massmedia? Är de kritiskt granskande eller en del av showen som i alla idrotter? Det verkar så! Har nästan alltid varit så.