Etikett: Franco

1930-talet i repris?

Av , , 1 kommentar 6

Det har väl knappast undgått någon att en våg av nationalism och främlingsfientlighet sköljer över västra halvklotet. Rasistiska partier och ledare skördar framgångar genom att använda populismens verktyg. Jag tillåter mig metoden att jämföra dagens ledare med de dåtida  ledare som kom att hamna i historiens skräckkabinett.

Trump. Nationalist, främlingsfientlig, vetenskapsförnekare mm. Eftersom Trump uppenbarligen tränar in sina poser genom idoget tränande framför spegeln tänker jag genast på Italiens diktator Mussolini som poserade så att han enligt sentida sätt att se såg ut som en löjlig, uppblåst påfågel. Man väntade nästan på att han skulle spricka. Trump har också synkroniserade handrörelser när han pratar som påminner om bebisar som försöker säga sina första ord.

Putin. Han jobbar enträget på att axla Stalins mantel och införa Stalinismens skräckvälde. En f d KGB-agent och ledare som planmässigt monterat ned demokratin i Ryssland. Putin äger och styr alla stora media i Ryssland och är väl därmed Trumps våta dröm på det området. Rättsväsendet är numera Putins lydiga redskap och står utanför demokratisk kontroll. Oppositionella eller annars misshagliga personer blir systematiskt utsatta för rättsövergrepp och i många fall blir de helt enkelt tagna av daga. (Magnitskij, Litvinenko, för att ta ett par exempel).

Hitler. Nationalist, rasist och främlingsfientlig. Den jag då tänker på är Marie Le Pen som strävar efter att bli Frankrikes president. Hon inte bara ogillar demokrati, hon hatar demokrati, jämlikhet och broderskap! Hon utlovar dessutom en omkullvält värld som vi inte tidigare skådat. Kanske den värsta skräcködlan i menageriet.

Franco. Nationalist och rasist. Vann Spanska inbördeskriget och införde en barbarisk och fascistisk diktatur. Vad har vi nu att välja på? Jag fastnar för Turkiets Erdogan som gradvis monterar ned demokratins hörnpelare i Turkiet. Pressfriheten avskaffas successivt liksom ett oberoende rättsväsen.

Med andra ord. Förutsättningarna finns onekligen för att världen ska störtas i fördärvet. Liksom på 1930-talet börjar det med demokratiska val och smutskastning av demokratin.

http://www.svd.se/politiska-mord-en-del-av-rysk-maktkamp

http://www.dn.se/nyheter/varlden/fem-politiska-bestallningsmord-i-ryssland/

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20396365.ab

1 kommentar
Etiketter: , , , , , , ,

Förlorarna skrev historien.

Av , , 2 kommentarer 0

Det vanliga är ju att segrarna skriver historien men ett undantag finns, Spanska inbördeskriget, som pågick 1936 – 1939. Här har historien skrivits av "förlorarna" eftersom segraren hette Franco och knappast var intresserad av historieskrivning och om han varit det hade ingen i den demokratiska världen brytt sig om den. Franco var en blodbesudlad general och krigare som hör till historiens värsta massmördare. Till de få vänner Franco hade utomlands hörde Hitler och Mussolini. Efter att Hitler träffat Franco för förhandlingar var de inte kompisar längre. Enlig historien tyckte Hitler bättre om tandvärk än att förhandla med Franco. 

Den förlorande sidan bestod av ett flertal partier som  försvarade den unga demokratiska republiken. Många av världens berömda författare reste till Spanien för att stödja republiken och många tusentals frivilliga åkte till Spanien för att försvara demokratin med vapen i hand, även några hundratal från Sverige. Så småningom polariserades konflikten alltmer och på republikens sida kom kommunisterna, påhejade av Komintern och Moskva, att tillskansa sig allt större makt. Inom republiken pågick allt allvarligare fraktionsstrider mellan den kommunistledda vänstern och anarkisterna från framförallt Katalonien med Barcelona som centrum. Kommunister och anarkister har ju alltid varit som hund och katt. De kan inte vistas i samma rum utan att flyga på varann.

Vid slutet av kriget var den övervägande delen av de högre militära cheferna i republiken kommunister. I förbanden ända ned till låg nivå fanns enligt kommunistisk sed politiska kommisarier som styrde och ställde även i militära frågor. Som t ex beslut om arkebusering av feltänkande. I frivilligkompanierna arkebuserades utlänningar som i pressat läge sprang bakåt eller tog ledigt enligt det kontrakt de undertecknat. Ett stort antal frivilliga som åkt till Spanien för att försvara demokratin dödades inte i strid utan av sina chefer vilket jag inte vetat förrän jag läste Antony Beevors bok om Spanska Inbördeskriget.

Beevors och många andra historikers slutsats är att om inte Franco vunnit och gripit makten hade kommunisterna gripit makten och slutresultatet hade blivit en förtryckarregim i klass med Francos. Francos regim mördade hundratusentals meningsmotståndare och detsamma hade säkert hänt om kommunisterna gripit makten. Inbördeskriget var samtida med Stalins utrensningar i Sovjet.

De flesta frivilliga som deltog i inbördeskriget på den republikanska sidan hade nog knappast tänkt sig en stalinistisk förtryckarstat som slutresultat av sin kamp med det egna livet som insats.