Herman Lindqvist, stort fan av kungahus och kungligheter,  anklagar i en artikel drottning Kristina för att vara vår största förrädare genom tiderna. Anklagelser: Hon abdikerade från ett jobb hon inte bett om. Hon lämnade den religion som statsskicket än i denna dag föreskriver att kungafamiljen skall ha. Ännu värre tycker Herman Lindqvist det är att hon lämnar den religion som hennes far Gustaf II Adolf dog för 1632. (Den käre Gustaf kanske minst lika mycket dog för sina egna maktambitioner ute i Europa). Kristina inbjöd till Stockholm den tidens kända europeiska vetenskapsmän och filosofer för att bilda sig själv. Hemska tanke!

Vad Herman Lindqvist glömmer är att Kristina inte hade bett om att bli Sveriges drottning, inte bett om att få en viss religion sig itutad, vilket är regeln än i denna dag för framavlade drottningar och prinsar i det "moderna" landet Sveriger!! Kristina reagerade med beslutsamhet och värdighet på det monarkiska kvävande slaveri som hon förväntades finna sig i. Hon var före sin tid, en hjältinna enligt min mening!

Dagens svenska statsskick som dömer barn i en viss familj till ett liv i rampljus och ett liderligt snaskande i deras privatliv från födsel till graven är ganska häpnadsväckande att behöva uppleva 224 år efter den franska revolutionen. Vi kan fraternisera oss med Nordkorea i sättet att utse statschef. Enda trösten är att man i Norge är ett strå vassare i dyrkandet av kungar, drottningar, prinsessor och prinsar. I konsekvensens namn har man också statskyrka vilket inte ens USA har.